Månadens djur
2013 Maj
SCHAKAL
Schakalen är ett rovdjur och tillhör hunddjurssläktet. Av djurets olika egenskaper är det nattliga
ylandet det kanske mest omtalade. Det är ett nästan sirenlikt tjut. Tre olika arter finns över hela
Afrika. SCHABRAKSCHAKALEN finns i de östra och södra delarna av kontinenten, den SIDSTRIMMIGA
SCHAKALEN över stora delar av Afrika söder om Sahara och GULDSCHAKALEN huvudsakligen i de
östra och norra delarna.
Schakal och gam – en vanlig kombination på savannen.
SCHABRAKSCHAKALEN (eller svartryggade schakalen) har fått sitt namn från turkiskan, där schabrak
är ett sadeltäcke som används på ridhästar. Det breda mörka bandet över djurets rygg liknar just
ett täcke.
Ett par med schabrakschakaler rör sig oftast tillsammans.
Schabrakschakalen är allätare. Favoritbyten är mindre antiloper, harar och gnagare. I födan ingår
också frukt, kräldjur och inte minst as. Om den egna jakten varit mindre framgångsrik smyger den
gärna fram till ätande lejon eller geparder för att stjäla några köttbitar. Schakalen har ett mycket
väl utvecklat luktsinne och kan spåra doften av döda djur på mycket långt håll. Den är ofta av de
första objudna gästerna när något större rovdjur, t ex lejon eller hyena, slagit ett bytesdjur och
stjäl gärna från bytet utan hämningar. Schabrakschakalen kan tillfälligtvis också bilda flockar som
jagar tillsammans och kan då slå lite större djur, t ex sebraföl.
Schabrakschakalen är ofta en objuden gäst när andra rovdjur slagit ett byte.
Själv kan den bli byte för lejon, leoparder och pytonormar. Ungarna tas ofta av örnar.
Den lever parvis i revir i närmast livslånga förhållanden eller i mindre grupper på savanner,
i halvöknar och i bergsskogar.
Ungarna är utsatta för många faror och skyddas av båda föräldrarna.
Den STRIMMIGA SCHAKALEN (eller sidstrimmiga schakalen) är mer sällsynt trots att den är vida
spridd över kontinenten söder om Sahara. Den saknar sadeln på ryggen, har ett ljust streck längs
sidorna och en vit svanstipp.
Den är ett utpräglat nattdjur som rör sig i skydd av undervegetation och mörker. Under dagtid
vilar den i busksnår eller jordhålor. Den strimmiga schakalen är i huvudsak asätare som förser sig
med föda från de stora kattdjurens byten. Men den jagar också aktivt själv, t ex mindre däggdjur,
fåglar, reptiler och insekter. Den lever ensam eller parvis i livslånga förhållanden och är oftast
stationär inom ett revir med upptrampade gångstigar, jaktområden och sovplatser.
Mest utmärkande för den strimmiga schakalen är den vita svanstippen.
GULDSCHAKALEN (eller den vanliga schakalen) är den mest utbredda av de tre arterna. Den har fått
sitt namn från pälsens närmast guldgula färg, som dock skiftar mellan olika exemplar och ibland är
endast rödbrun. Den har en tjock svans med svart tipp och liknar lite en mindre varg.Guldschakalen
är aktiv hela dygnet och jagar ensam eller i mindre flockar. Den är också en duktig simmare.Den livnär
sig på det mesta från små däggdjur, fåglar och fiskar till frukt, bär och kadaver. Dess huvudfiende
är leoparden men den kan också falla offer för pytonormar. Boplatserna behålls ofta under lång tid
och fram till jordhålorna kan man se väl upptrampade stigar.
Guldschakalen skiljer sig från de övriga arterna genom en mer jämn pälsfärg utan särskilda
kännetecken.
SVENSKT NAMN |
ENGELSKT NAMN |
VETENSKAPLIGT NAMN |
Schabrakschakal |
Black-backed (Silver-backed) Jackal |
Canis mesomelas |
Sidstrimmig schakal |
Side-striped Jackal |
Canis adustus |
Guldschakal |
Golden (Common) Jackal |
Canis aureus |