Månadens djur

 

2013 2014 2015 2016 2017 2018
jan IMPALA FLODHÄST SCHIMPANS MARKATTA TRANA OXHACKARE
feb SVIN GIRAFF KUDU HYENA BUSKBOCK NYALA
mars STRUTS NÄSHORNSFÅGEL TRAPP IBIS FLYGHÖNA DUVA
apr ELAND AFRIKANSK BUFFEL ORYX SITATUNGA ÖRONHUND ORIBI
maj SCHAKAL BABIAN TRÄSKONÄBB PELIKAN SPRINGBOCK KAMELEONT
juni GAM LEOPARD SABELANTILOP DIKDIK SMALAPA AND
juli ELEFANT BIÄTARE PÄRLHÖNA SEKRETERARFÅGEL ROANANTILOP SERVAL
aug STORK LEJON GORILLA KLIPPSPRINGARE VIPA VÄVARE
sept GEPARD SEBRA GASELL VILDHUND SKÖLDPADDA STENANTILOP
okt ÖRN HYRAX FLAMINGO ORMHALSFÅGEL RÖRBOCK
nov NOSHÖRNING VARAN GNU VATTENBOCK HÄGER
dec KROKODIL KUNGSFISKARE RAPPHÖNA KOANTILOP MANGUST

 


STENANTILOP

STENANTILOP tillhör underfamiljen småantiloper bland slidhornsdjuren. Den har sin utbredning i två 
områden på den afrikanska kontinenten. Det ena är Kenya och Tanzania och det andra södra 
Afrika från Angola i väster till Moçambique i öster. Stenantilopens engelska namn, STEENBOK, används 
även i svenska sammanhang.

   

Stenantilop

Stenantilopens päls varierar från ljust gulbrun till rödbrun med vit undersida. Den har en svart fläck 
på nosen och en vit ring runt ögonen. En fullvuxen individ blir ungefär en meter lång inklusive 
svansen med en höjd på 60 cm och en vikt på ca 15 kg. Honan är större än hanen. Öronen är stora 
och ryggen är rak. Endast hanen har horn som är rätt uppåtstående och blir upp till ett par decimeter 
långa.


Ögonen omges av en vit ring

Stenantilopen bilar revir som markeras med sekret och spillning. De vanligaste miljöerna är savanner 
och torra, steniga stäpper. Den livnär sig på löv, lökar, rötter och gräs och kan klara sig länge utan 
vatten. Den är huvudsakligen aktiv under dagtid.

   

Stenantilopens öron är stora och ger en effektiv hörsel

Den goda hörseln hjälper stenantilopen att upptäcka rovdjuren i god tid och vid fara trycker den sig 
tätt till marken och rusar upp i sista stund. Den flyr i höga hopp och utnyttjar sin snabbhet genom att 
springa i sicksack för att undkomma. Oftast tar den sin tillflykt i någon övergiven håla, oftast från 
jordsvin. Den är normalt ett tystlåtet djur och det är enbart vid fara som den ger ifrån sig ett fnysande 
ljud.

   

Ett tätt buskage kan vara ett effektivt gömställe.

   
Stenantilopen lever ensam och bildar par bara under parningssäsongen. Fortplantning kan ske under 
hela året och vanligtvis föder honan en unge år gången två gånger under året. Dräktigheten vara i 
ungefär ett halvår. Redan två veckor efter att ungen fötts kan den tillgodogöra sig fast föda men 
är också beroende av mammans mjölk i upp till tre månader.

 

Ett par förbereder sig inför fortplantningen

En annan av småantiloperna är SHARPES STENANTILOP som liknar stenantilopen men är mindre och 
har en mer vitspräcklig päls. Den har sin utbredning i sydvästra Afrika, huvudsakligen i Moçambique 
och Zimbabwe. Sharpes stenantilop är mest aktiv på natten och lever helst i torra galleriskogar med 
tät undervegetation som skydd. Nära besläktad med Sharpes stenantilop är KAPGRYSBOK som lever 
längst ner i Sydafrika. 
I underfamiljen småantiloper ingår också ORIBI (se presentation april 2018).

  

Stenantilopen blir ungefär 10 år gammal

 

SVENSKT NAMN  ENGELSKT NAMN   VETENSKAPLIGT NAMN
Stenantilop
Steinbok
Raphicerus campestris
Sharpes Stenantilop
Sharpe´s Grysbok
Raphicerus sharpei
Kapgrysbock Cape grysbok Raphicerus melanotis