Månadens djur

  

2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019
jan IMPALA FLODHÄST SCHIMPANS MARKATTA TRANA OXHACKARE SKARV
feb SVIN GIRAFF KUDU HYENA BUSKBOCK NYALA HARE
mars STRUTS NÄSHORNSFÅGEL TRAPP IBIS FLYGHÖNA DUVA
apr ELAND AFRIKANSK BUFFEL ORYX SITATUNGA ÖRONHUND ORIBI
maj SCHAKAL BABIAN TRÄSKONÄBB PELIKAN SPRINGBOCK KAMELEONT
juni GAM LEOPARD SABELANTILOP DIKDIK SMALAPA AND
juli ELEFANT BIÄTARE PÄRLHÖNA SEKRETERARFÅGEL ROANANTILOP SERVAL
aug STORK LEJON GORILLA KLIPPSPRINGARE VIPA VÄVARE
sept GEPARD SEBRA GASELL VILDHUND SKÖLDPADDA STENANTILOP
okt ÖRN HYRAX FLAMINGO ORMHALSFÅGEL RÖRBOCK HONUNGSGRÄVLING
nov NOSHÖRNING VARAN GNU VATTENBOCK HÄGER HÖK
dec KROKODIL KUNGSFISKARE RAPPHÖNA KOANTILOP MANGUST BONGO


ÖDLA

Vid sidan av de större ödlorna (krokodiler, varaner, sköldpaddor, kameleonter) finns ett mycket stort
antal små ödlor. Nya arter upptäcks kontinuerligt. Man räknar idag med närmare 500 arter fördelade
på sju olika familjer. Det är AGAM, GECKOÖDLA, EGENTLIG ÖDLA, SKINK, GÖRDELSVANS, SKÖLDÖDLA
och MASKÖDLA.

Drygt 40 arter av AGAMER finns över hela den afrikanska kontinenten. Variationer i färger är stora
och inte sällan könsbundna. Huvudet är förhållandevis stort och svansen lång. Den har en tjock och
muskulös tunga som är avrundad med en lite spets. Agamer är i huvudsak insektsätare. Den
mest utbredda arten är VANLIG AGAM, som har en karaktäristisk färgsättning med orange eller rött
huvud och en turkosfärgad kropp. Många arter saknar svenska namn.

   

Vanlig agam

Många arter bland agamerna kan liksom kameleonter ändra färg. Kroppsformer följer de olika arternas
val av livsmiljö genom att marklevande har en nedtryckt kropp medan trädlevande har mer upprättstående.
Bland vissa arter finns huvudprydnader t ex kammar, flikar, hudveck och haklappar. Taggar längs rygg
och svans förekommer också.


Southern Tree Agama

GECKOÖDLAN har fått sitt namn efter en asiatisk art vars läte är ett upprepat ”ge-kå”. Ett par
hundra arter förekommer i Afrika uppdelade i sex underfamiljer. De flesta saknar svenska namn.
Karaktäristiskt för de flesta geckoarter är stora ögon vilket förklaras av att de vanligtvis är
nattlevande. Ögonen är täckta med en hinna eftersom ögonlocken är sammanväxta och geckon inte
kan blinka. För att fukta ögonen används tungan. Till skillnad från de flesta andra ödlor har geckon ett
läte för att kommunicera, främst i mörker.

   

Common House Gecko

Geckoödlorna är vanligen bruna, grå eller svarta även om mer färgrika arter förekommer. Huvudet
är tillplattat och de femtåiga benen är korta. Geckon har en extremt känslig svans som kan släppas
vid minsta beröring. Den nya svans som växer ut så småningom kan avvika i i både form och färg
från originalet. Tänderna är korta och spetsiga. Genom en särskild fästmekanism under fötterna har
geckoödlan en utmärkt förmåga att klättra, även lodrätt på släta underlag. Huvuddelen av arterna lever
på insekter men några är allätare och utnyttjar också pollen, blommor och nektar som föda. Det gäller
främst dvärggecko. Liksom kameleonter och agamer kan vissa arter ändra färg. Geckoödlorna blir
som mest ett par decimeter långa. De lever i de flesta miljöer, både på marken och i träden. Geckohonan
lägger generellt två ägg med hårda skal.

   

Giant Ground Gecko

   
EGENTLIGA ÖDLOR (eller LACERTIDER) är utbredda över hela kontinenten. Man räknar med att det finns
uppemot 100 arter i Afrika. De flesta arterna är ganska små och har en slank kropp. Huvuddelen av
dem är ungefär 10 cm. Huvudet är koniskt och tydligt avgränsat gentemot kroppen, nosen är spetsig,
benen med fem tår är välutvecklade.

De egentliga ödlorna har en relativt lång svans som lätt kan avlägsnas och växa ut på nytt igen. Tungan
är lång och smal och kluven i spetsen.  Färgerna kan variera mycket mellan arterna, från blå och gul
till mörkt brunt och svart. Hanarna är som regel mer färgstarka än honorna. De flesta arter är marklevande
medan ett mindre antal lever i träd eller klippiga miljöer. De är aktiva på dagen och lever huvudsakligen
på insekter och ryggradslösa djur.

 

Common Mountain Lizard

   
SKINKAR är den mest artrika familjen av alla ödlor. De finns över hela Afrika och beräknas till ett
hundratal arter. De flesta är marklevande där de rör sig med snabba och vågliknande rörelser. De
trädlevande arterna klättrar med hjälp av svansen. Vissa arter saknar helt extremiteter. Svansen
kan avlägsnas och växer ut igen. När de angrips och släpper svansen fortsätter denna att röra sig
för att förvirra fienden.

 

Rainbow Skink

   
Skinkarna är generellt mindre färgstarka än många andra ödlefamiljer. Brunt, grått eller svart
dominerar även om mer färggranna undantag finns. Kroppen är oftast långsmal och lite tillplattad.
Fjällen är glänsande på många arter. Normallängden är 20-30 cm. Födan utgörs huvudsakligen av
ryggradslösa djur.

 

Variable Skink

   
GÖRDELSVANSAR finns enbart i Afrika och söder om Sahara. Den största utbredningen är i de sydliga
länderna. Totalt ett 50-tal arter finns kartlagda men det torde finnas ännu fler som inte upptäckts.
De minsta arterna är 5 cm och de största upp till 70 cm. Färgerna varierar mellan gulaktigt grön, blå,
brun eller mörkare gråsvart. Kroppen är relativt kort och satt, inte sällan cylindrisk. Svansen har
tvärgående ränder, den kan avlägsnas och växer ut igen.

 

Common Flat Lizard

Gördelsvansarna är dagdjur och de flesta arter lever på marken och i torra och steniga områden.
Vissa arter lägger ägg medan andra föder fullt utvecklade ungar. Födan utgörs huvudsakligen av insekter
för de flesta arter men vissa lever på enbart vegetabilier.

  

Sekukhune Flat Lizard

SKÖLDÖDLOR finns liksom gördelsvansar enbart i Afrika söder om Sahara. Uppemot 50 arter är kända.
Många av arterna är stora och kraftiga medan andra har utvecklats till att närmast se ut som ormar
med starkt förminskade ben. Fossiler av sköldödlor har hittats vid Victoriasjön som beräknats till 10
miljoner år gamla. Sköldödlor är aktiva på dagen och lever helst på marken i steniga områden. Födan
utgörs av insekter för många arter men även av vegetabilier för andra.
MASKÖDLOR är i vissa vetenskapliga redovisningar betraktade som en egen ordning. De är i stora
stycken fortfarande outforskade eftersom de lever under jord. Masködlor är varken maskar eller ödlor
utan en unik kombination. Med några undantag saknar alla arter ben, bara några enstaka har kvar
små benrester. Kroppen är cylindrisk och huvudet anpassat för att gräva med. Det pressas framåt i
jorden när masködlan gör sina gångar. En detalj som visar den unika utvecklingen är att näsborrarna är
riktade bakåt. De flesta arter är ljusbruna eller skära. Fossiler som beräknats till 65 miljoner år gamla
har kartlagts.

 

(På grund av det stora antalet arter redovisas inte tabellen av utrymmesskäl)