safaribok.se

Månadens djur

HONUNGSGRÄVLING

HONUNGSGRÄVLING ingår i familjen mårddjur. Trots namnet räknas inte arten till de egentliga 
grävlingarna utan är en underart till dessa. Honungsgrävlingen är utbredd över hela den afrikanska 
kontinenten söder om Sahara utom i delar av södra Afrika. Honungsgrävlingen kallas också RATEL.

Pälsen har ett mycket karaktäristiskt mönster i svart, grått och vitt. Manteln på ryggen är ljusgrå och 
undersidan är svart i en markerad linje från övre ansiktshalvan till svansens underdel. I begränsade 
områden i centrala Afrika finns även helt svarta individer. Benen och svansen är förhållandevis korta. 
Framfötterna har skarpa klor. Huvudet är brett, nosen är kort och spetsig och ögonen små. Ytteröron 
saknas. En fullvuxen hane blir ungefär en meter lång inklusive svansen och väger ca 15 kg. Honungs-
grävlingen lever i de flesta olika miljöer, från både torra och fuktiga savanner till bergsområden upp 
till 3000 meters höjd. Den är allätare och lever på allt från bär och frukter till fåglar och små antiloper.

Honungsgrävlingen rör sig över mycket stora områden i jakt på föda. Den är aktiv under hela dygnet 
men föredrar att leta efter byten på natten. Den lever mestadels ensam eller i par och markerar 
sina områden med sekret som trampas ner i marken. Som boplatser välj gärna övergivna bon efter 
t ex jordsvin eller egna utgrävda hålor som kan gå över en meter ner i marken. Även grottor och 
klippskrevor används som boplatser.

Trots honungsgrävlingens förekomst över hela Afrika är den svår att få se. Det beror på såväl 
dess rörlighet över stora områden, mest aktivitet på nätterna som dess anmärkningsvärda snabbhet. 
Ofta är det enbart tur om man som safariresenär får se djuret eller ens dess spår.

   
Honungsgrävlingen är känd för sin oräddhet och betraktas som ett av de modigaste rovdjuren av alla. 
Den anses i stort sett sakna fiender (förutom människan) och kan utan att tveka gå till attack mot både 
lejon och bufflar. Om den angrips försvarar den sig med bett och de skarpa klorna på framfötterna. 
Om den undantagsvis skulle känna sig starkt hotad försöker den klara sig genom att spela död. Över 
större delen av kroppen - buken undantagen - har honungsgrävlingen mycket tjock hud som står 
emot både klor från de större rovdjuren och ormgift. Den kan överleva en dos som är kraftig nog att 
döda en elefant.

En särskild egenskap som gjort honungsgrävlingen omtalad är dess förtjusning i honung. Genom att den 
kan klättra kan den också komma åt bikupor uppe i träden. Ett ovanligt samarbete har utvecklats med 
en fågelart – honungsvisare – som forskare kunnat visa hjälper honungsgrävlingen. När fågeln lokaliserat 
ett bisamhälle ger den ifrån sig ett läte som honungsgrävlingen känner igen och de båda arterna går
 till attack mot bisamhället. Man har noterat att grävlingen tar hand om honungen medan fågel tar binas 
larver.

Honungsvisare

En honungsgrävling beräknas leva över 20 år. Den fortplantar sig året om och efter en dräktighetstid 
på ca ett halvår föder honan en kull på upp till tre ungar. Ungarna stannar förhållandevis länge hos mamman, 
upp till ett år.