safaribok.se

Månadens djur

  

2016 Oktober

AFRIKANSK ORMHALSFÅGEL

Ormhalsfåglarna är en familj som traditionellt ansetts ingå i ordningen pelikanfåglar. Ny forskning
visar dock att de snarare hör hemma bland sulfåglarna. AFRIKANSK ORMHALSFÅGEL är utbredd
över hela den afrikanska kontinenten söder om Sahara. En underart finns på Madagaskar.  

   

Afrikansk ormhalsfågel

Den afrikanska ormhalsfågeln har en mycket lång, smal hals, smärt kropp och långa vingar. Utseendet
påminner om en korsning mellan en häger och en skarv. Huvudet, halsen och vingarna liknar skarvens
medan fjäderdräkten, fötterna och stjärten liknar skarvens. Ormhalsfågeln skiljer sig från alla andra
vattenlevande fåglar genom den långa stjärten som har tvärvågiga yttre stjärtpennor.   
   

Den långa stjärten är unik för vattenlevande fåglar 

Den afrikanska ormhalsfågeln har en lång, rak och dolkformad näbb som är försedd med sågtänder.
Halsen är smal och hålls i en s-form. Benen är korta och kraftiga och har långa tår, som är försedda med
simhud. Fjäderdräktens färg och teckning varierar mellan kön och ålder. Gemensamt är att ovansidan
är svart, liksom stjärten. Ryggfjädrarna har grå, silverfärgade eller vita streck som är mer markerade hos
vuxna fåglar än hos ungfåglar.   

    

En vuxen ormhalsfågel med utvecklad fjäderdräkt

Liksom skarvarna saknar ormhalsfågeln den oljeproducerande körtel som reglerar flytförmågan hos
vattenlevande fåglar. Fjäderdräkten är därför vattengenomstränglig vilket gör att den nästan inte kan flyta.
Detta gör att de simmar med enbart huvudet och en del av halsen ovanför vattenytan. På avstånd kan de
se ut som en simmande orm och det är också detta som gett fågeln dess namn. Ormhalsfågeln lever
nästan uteslutande på fisk och jagar ofta i mindre grupper. Bytet fångas genom att den långa halsen
skjuter ut som en harpun och spetsar fisken med den vassa näbben. Med hjälp av sågtänderna hålls bytet
i ett fast grepp mellan näbbhalvorna. 

Ett nyfångat byte hålls med sågtänderna i ett fast grepp


På grund av den vattengenomträngliga fjäderdräkten har ormhalsfågeln en utvecklad dykförmåga. Den rör
sig ganska långsamt under vattnet med delvis utbredda vingar och stjärt och halsen i en s-formad position.
Efter en fångst går den upp till vattenytan och kastar ofta upp bytet i luften och sväljs med huvudet först.      

    

Mellan dykningarna torkas vingarna i solen

Den afrikanska ormhalsfågeln ses ofta sitt med utsträckta vingar för att dessa skall torka. Det kan pågå
under en ganska lång tid för att flygförmågan skall bli den bästa möjliga. Under flykten kan den utnyttja
termikvingarna för segelflykt och genom den långa stjärten ser de närmast ut som ett kors en bit upp
i luften. När vingarna fortfarande är våta springer den på vattenytan och flaxar intensivt med vingarna
för att komma upp i luften.

    

En ormhalsfågel på väg upp på termikvindarna


Ormhalsfåglarna häckar under hela året och inte sällan tillsammans med andra arter, t ex storkar, hägrar
och skarvar. Häckningen inleds med att hanen letar på en boplats, vanligen i en trädklyka som helst skall
ligga över vatten. Ibland väljs boplatsen i en buske eller vassrugg men alltid intill vatten.
Med ett komplicerat spel med ett växelvis viftande med den högra respektive den vänstra vingen lockar
han honan som efter sitt val av partner hjälper till med att bygga boet.

    

En grupp ormhalsfåglar och skarvar under häckningsperioden

De första äggen läggs bara några dagar efter att boet påbörjats och ruvningen pågår i ungefär en månad.
Både hane och hona turas om att vakta boet. Ungarna matas genom att halvsmälta fiskar stöts upp från
föräldrarnas näbbar och ner i de gapande ungarna.  Den afrikanska ormhalsfågeln är relativt tyst
och dess kraxande läte hörs nästan bara under häckningsperioden.

    

Tre ungar väntar på föda från föräldrarna

SVENSKT NAMN	ENGELSKT NAMN	VETENSKAPLIGT NAMN
Afrikansk ormhalsfågel	African Darter	Anhinga rufa