safaribok.se

Månadens djur

SERVAL

SERVAL tillhör de mindre kattdjuren. Den är nära besläktad med karakal och afrikansk guldkatt. 
Den omfattar 18 olika underarter och är spridd över hela kontinenten söder om Sahara.

Servalen blir drygt en och en halv meter lång som fullvuxen, blir ca en halv meter hög och väger 
närmare 20 kg. Honorna är något mindre än hanarna. Servalen har de proportionellt längsta benen 
bland de afrikanska kattdjuren. Namnet härstammar från latinets cervus, som betyder hjort och 
refererar till artens långa ben. De långa benen förklaras av förstorade mellanfotsben som utvecklats 
för att möjliggöra mycket höga hopp upp i luften. Tårna är förstorade och har kraftiga böjda klor för 
att fånga bytesdjur. Pälsen är fläckig och svansen har tvärgående ränder. Liksom andra kattdjur 
kan servalen spinna. Den har också en rad olika läten som morrande, jamande, väsande och kvittrande.

Servalens utbredningsområde är vidsträckt, från Senegal i väst till Somalia i öst och ner ända till 
södra Sydafrika. Den förekommer främst på savanner och andra öppna gräsmarker eller glesa skogs-
marker. Den är beroende av vatten och undviker torra områden. Servalen är egentligen nattlevande 
men har anpassat sig till andra rovdjurs beteenden och kan vara aktiv även under dagtid. Den har 
specialiserat sig på att jaga mindre däggdjur i högst gräs. De långa benen och den skarpa hörseln är 
anpassade för att fånga bytesdjur som fåglar, ödlor, ormar, groddjur och gnagare.

Servalens öron är stora och ovala. Under jakten fångas ljud efter bytesdjur genom en ständig rörelse 
av öronen. Bytet fångas oftast genom ett högt hopp och ett grepp med framtassarna. När servalen 
fångar fåglar kan den hoppa upp till tre meter upp i luften och fånga bytet med de skarpa 
klorna. Ofta görs flera försök innan fågeln fångas och effektiviteten är mycket hög. Man har bedömt 
att en serval lyckas fånga sitt byte vid vartannat försök vilket är unikt bland kattdjuren.

Servalen lever huvudsakligen ensam i revir som markeras med doftmärken. Flera individer är till-
sammans enbart under parningen eller när honorna tar hand om ina ungar. När honan är beredd för 
parning – vilket bara inträffar under några dagar – ger hon ifrån sig ett jamande läte för att locka hanar. 
Dräktigheten varar i 2-3 månader och oftast föds två ungar en gång per år. Ungarna föds på skyddade 
platser, vanligtvis i högt gräs eller övergivna lyor efter piggsvin eller jordvargar.

Ungarna är blinda vi födseln och helt beroende av mannan under det första halvåret varefter de börjar 
jaga självständigt. Efter ett år lämnar de honan. Servalens livslängd beräknas till ungefär tio år.