Månadens djur

 

2013 2014 2015 2016 2017
jan IMPALA jan FLODHÄSTAR jan SCHIMPANS jan MARKATTOR jan TRANOR
feb SVIN feb GIRAFFER feb KUDUER feb HYENOR feb BUSKBOCK
mars STRUTSAR mars NÄSHORNSFÅGLAR mars TRAPPAR mars IBISAR mars FLYGHÖNS
apr ELAND apr AFRIKANSK BUFFEL apr ORYXER apr SITATUNGA apr
maj SCHAKALER maj BABIANER maj TRÄSKONÄBB maj PELIKANER maj
juni GAMAR juni LEOPARD juni SABELANTILOP juni DIKDIK juni
juli ELEFANTER juli BIÄTARE juli PÄRLHÖNS juli SEKRETERARFÅGEL juli
aug STORKAR aug LEJON aug GORILLA aug KLIPPSPRINGARE aug
sept GEPARD sept SEBROR sept GASELLER sept VILDHUND sept
okt ÖRNAR okt HYRAXAR okt FLAMINGOR okt ORMHALSFÅGEL okt
nov NOSHÖRNINGAR nov VARANER nov GNUER nov VATTENBOCK nov
dec KROKODILER dec KUNGSFISKARE dec RAPPHÖNS dec KOANTILOPER dec

 

 

2017 April


ÖRONHUND

ÖRONHUND, som också kallas ÖRONRÄV, tillhör familjen hunddjur. Den lever i två skilda populationer
på den afrikanska kontinenten. Den ena finns i östra Afrika från Etiopien i norr till södra Tanzania.
Den andra lever i södra Afrika från Namibia i väst till Moçambique i öst.  

   

Öronhund

Öronhunden skiljer sig från andra hundarter främst genom födan, som till stor del utgörs av termiter.
Den föredrar miljöer med relativt lågt gräs främst på savannerna där de stora flockarna av gräsätare
går fram eller där gräsbränder rasat. När gräset blir för högt flyttar den till ett annat revir.    
   

Öronhunden lever helst i det korta gräset


Öronhunden har svart ansikte, gulbrun päls, svarta ben, lång yvig svans och framför allt stora öron.
Dessa kan bli upp till 15cm på den ungefär 60 cm långa kroppen. Den yviga svansen är ungefär 30 cm.
Om man bortser från öronen och de längre benen påminner öronhunden mycket om en räv.
Honorna är i allmänhet något kraftigare och tyngre än hanarna. Med ålder blir pälsen något ljusare.

    


De stora öronen ger öronhunden ett karaktäristisk utseende


Bytet lokaliseras med hjälp av hörseln. Den fungerar som ett radarsystem och är effektivt både för
anfall och till försvar. Den är mest aktiv på natten och tillbringar dagarna i vila i sin jordhåla. När
boet konstrueras av öronhunden själv har det ofta många kammare och utgångar. Den kan också
överta bohålor som tidigare gjorts av t ex jordsvin eller springharar.


Ett par ungar i öppningen till en bohåla


När fara hotar på den öppna savannen försöker öronhunden göra sig osynlig genom att trycka sig platt
mot marken. Om den skulle behöva fly från ett rovdjur använder den sin stora och yviga svans som ett
slags styrmedel i snabba riktningsförändringar.      

    

En öronhund i fara trycker sig ner mot marken


Den lever i huvudsak på insekter, skorpioner och maskar. Favoritfödan är termiter. Den tjocka
pälsen är ett effektivt skydd mot termiternas bett. Öronhunden är ett av de landdäggdjur som har
flest tänder av alla, ända upp till 50 stycken. Käkarna är konstruerade för att födan skall kunna malas
sönder mycket snabbt men också så specialiserade att den inte klarar av att tugga större bytesdjur.
Undantagsvis kan mindre däggdjur och fåglar ingå i födan.

    

En öronhund slickar i sig några fångade insekter


Öronhunden lever oftast i monogama par eller mindre grupper med en hane och några honor. Honan
föder upp till sex ungar efter en dräktighet på 2-3 månader. Hanen tar på sig ett större ansvar för
ungarna än honan. De unga hanarna lämnar boet ungefär sex månader gamla.

    

Öronhunden lever ofta i monogama par


En öronhund blir 8-10 år gammal om den inte drabbas av rabies eller valpsjuka, vilket är mycket vanligt
i vissa områden, t ex Serengeti i Tanzania.

    

En öronhund som angripits av rabies

 

SVENSKT NAMN  ENGELSKT NAMN   VETENSKAPLIGT NAMN
Öronhund
Bat-eared Fox
Otocyon megalotis