Månadens djur
2017 April
ÖRONHUND
ÖRONHUND, som också kallas ÖRONRÄV, tillhör familjen hunddjur. Den lever i två skilda populationer
på den afrikanska kontinenten. Den ena finns i östra Afrika från Etiopien i norr till södra Tanzania.
Den andra lever i södra Afrika från Namibia i väst till Moçambique i öst.
Öronhund
Öronhunden skiljer sig från andra hundarter främst genom födan, som till stor del utgörs av termiter.
Den föredrar miljöer med relativt lågt gräs främst på savannerna där de stora flockarna av gräsätare
går fram eller där gräsbränder rasat. När gräset blir för högt flyttar den till ett annat revir.
Öronhunden lever helst i det korta gräset
Öronhunden har svart ansikte, gulbrun päls, svarta ben, lång yvig svans och framför allt stora öron.
Dessa kan bli upp till 15cm på den ungefär 60 cm långa kroppen. Den yviga svansen är ungefär 30 cm.
Om man bortser från öronen och de längre benen påminner öronhunden mycket om en räv.
Honorna är i allmänhet något kraftigare och tyngre än hanarna. Med ålder blir pälsen något ljusare.
De stora öronen ger öronhunden ett karaktäristisk utseende
Bytet lokaliseras med hjälp av hörseln. Den fungerar som ett radarsystem och är effektivt både för
anfall och till försvar. Den är mest aktiv på natten och tillbringar dagarna i vila i sin jordhåla. När
boet konstrueras av öronhunden själv har det ofta många kammare och utgångar. Den kan också
överta bohålor som tidigare gjorts av t ex jordsvin eller springharar.
Ett par ungar i öppningen till en bohåla
När fara hotar på den öppna savannen försöker öronhunden göra sig osynlig genom att trycka sig platt
mot marken. Om den skulle behöva fly från ett rovdjur använder den sin stora och yviga svans som ett
slags styrmedel i snabba riktningsförändringar.
En öronhund i fara trycker sig ner mot marken
Den lever i huvudsak på insekter, skorpioner och maskar. Favoritfödan är termiter. Den tjocka
pälsen är ett effektivt skydd mot termiternas bett. Öronhunden är ett av de landdäggdjur som har
flest tänder av alla, ända upp till 50 stycken. Käkarna är konstruerade för att födan skall kunna malas
sönder mycket snabbt men också så specialiserade att den inte klarar av att tugga större bytesdjur.
Undantagsvis kan mindre däggdjur och fåglar ingå i födan.
En öronhund slickar i sig några fångade insekter
Öronhunden lever oftast i monogama par eller mindre grupper med en hane och några honor. Honan
föder upp till sex ungar efter en dräktighet på 2-3 månader. Hanen tar på sig ett större ansvar för
ungarna än honan. De unga hanarna lämnar boet ungefär sex månader gamla.
Öronhunden lever ofta i monogama par
En öronhund blir 8-10 år gammal om den inte drabbas av rabies eller valpsjuka, vilket är mycket vanligt
i vissa områden, t ex Serengeti i Tanzania.
En öronhund som angripits av rabies
| SVENSKT NAMN |
ENGELSKT NAMN |
VETENSKAPLIGT NAMN |
Öronhund
|
Bat-eared Fox
|
Otocyon megalotis
|