safaribok.se

Månadens djur

BIÄTARE

Familjen BIÄTARE tillhör ordningen praktfåglar. De har färggrann fjäderdräkt, smal kroppsform,
nedåtböjd näbb, spetsiga vingar och oftast förlängda centrala stjärtfjädrar.

Som namnet anger äter biätarna främst insekter som bin och getingar. De fångas oftast i flykten.
Innan de äter bytet avlägsnas gadden genom att fågeln upprepade gånger slår insekten mot en hård
yta. Samtidigt trycks näbben mot insektens kropp och insektsgiftet försvinner i stort sett helt. Biätare
är flockfåglar och häckar i kolonier, ofta i sandbankar. Biätarna ignorerar de insekter som landar och
jagar bara flygande insekter. Det finns 17 olika arter i Östafrika.

En av de migrerande arterna är BLÅKINDAD BIÄTARE. Vid enstaka tillfällen har den observerats
i Sverige, men huvudsakligen finns den i östra Europa och Mellanöstern när den inte häckar i Afrika.
Den är en färggrann och slank fågel. Kroppen är huvudsakligen grön, strupen har en röd fläck
och en klargul fläck på hakan. Den lever gärna i subtropiska halvöknar.

DVÄRGBIÄTAREN tillhör en grupp biätare som domineras av en grön fjäderdräkt med ett bröstparti
som har inslag av kanelfärg. Ett svart streck från näbben bakåt över huvudet markerar en skarp
kontrast till den gula halsen. Den föredrar miljöer med buskar och skog.

KANELBRÖSTAD BIÄTARE lever huvudsakligen i skogsområden, gärna i höglänta trakter, där den jagar
insekter högt upp i trädkronorna. Sedd underifrån i flykten är den helt brun.

Ett blått band över strupen karaktäriserar BLÅKRAGAD BIÄTARE som också ingår i gruppen med gröna
arter. Den har ett tunt blått band över ögonen. Den blåkragade biätaren föredrar vassrika och vatten-
rika miljöer.

VITSPRUPIG BIÄTARE föredrar torra trakter, t o m ökenområden. Den är ensam bland biätarna om att
ha ett svart-vitt huvud med skarpa markeringar mellan fälten. Fjärderdräkten liknar i övrigt de
andra gröna arterna. Den centrala stjärtfjädern är den längsta blad arterna i denna grupp. Den
vitstrupiga biätaren förekommer i flera olika miljöer.
    

Ytterligare en art i den gröna gruppen är SVALSTJÄRTAD BIÄTARE. Den har gul hals som övergår i ett
blått fält ned mot de gröna bröstfjädrarna. Namnet markerar den kluvna stjärten som är densamma
som svalornas. Dess utbredning är relativt begränsad och arten återfinns nästan bara i de nordvästra
och sydöstra delarna av Östafrika.
    

Två arter i familjen biätare är tydligt rödhalsade. Den ena är RÖDSTRUPIG BIÄTARE, som endast
förekommer i de västra delarna av Uganda. Huvudet är blågrönt. Arten föredrar skogrika områden,
gärna nära till vattendrag.

Rödstrupig biätare

Den andra arten är VITPANNAD BIÄTARE. Den är till lik den rödstrupiga till storlek och färgfördelning
med den skillnaden att den har vita fält i pannan och under näbben och ögonen. Den föredrar skogiga
miljöer nära vattendrag och bygger inte sällan sina bon i sandbankar utmed floderna där bona ligger
tätt bredvid varandra utgrävda i väggarna.

Vitpannad biätare

Längst stjärt av alla biätare har KARMINBIÄTAREN, vilket också gör den till den största av arterna i
familjen.
Den finns i två varianter, en nordlig och en sydlig. De båda arterna är mycket lika varandra. NORDLIG
KARMINBIÄTARE har ett grönblått huvud där de färgade fjädrarna täcker ett fält en bit ner mot bröstet.
Dess utbredning är i huvudsak i norra och östra Kenya där den återfinns i skogrika områden, men även
utmed kusten.

Nordlig karminbiätare

SYDLIG KARMINBIÄTARE har till skillnad från den nordliga arten ett karminrött fält som börjar direkt
under näbben. I övrigt är den närmast identisk med den nordliga arten. I flykt är den omöjligt att
skilja de båda arterna åt. Den sydliga arten har sitt utbredningsområde i västra Tanzania upp mot
Victoriasjön och in i Uganda.

 Sydlig karminbiätare