safaribok.se

Månadens djur

2013 Juni

GAM

Gamarna är rovfåglar som huvudsakligen livnär sig som asätare. Ett säkert sätt att lokalisera ett
nyslaget rovdjursbyte är när gamarna cirklar över landskapet. Gemensamt för de olika arterna är
att de har stort vingspann och mycket god syn. Gamarna är mästerliga segelflygare och ständigt
på spaning efter kadaver eller rester som rovdjuren lämnat efter sig - eller håller på att äta.
Den förlängda halsen gör att gamarna kan få tag i föda långt inne i djuren. Det nakna huvudet
och halsen är direkt anpassat för att så lite blod och andra rester från kadavren som möjligt skall
fastna i fjäderdräkten.
   

Med stort tålamod samlas gamarna i träden på savannen för att invänta rätt tillfälle att ta över
ett byte efter rovdjuren.

Så fort ett rovdjur lämnat sitt byte flockas gamarna – ofta flera olika arter – kring det döda djuret
och slåss frenetiskt för att komma åt födan. Även om gamen betraktas som asätare är den lika
förtjust i färskt kött. De kraftiga näbbarna är väl anpassade för att slita loss kött och inälvor i de
döda djuren.

Gamarna slår snabbt till så fort ett bytesdjur är tillgängligt.

Den största av de olika arterna är ÖRONGAMEN som lättast känns igen på sitt kala rosafärgade
huvud. Den har ett vingspann på upp mot tre meter och den kraftigaste näbben av alla rovfåglar.
Det är vanligt att örongamen är först när en gamflock ger sig på djurkropparna. Med den kraftiga
näbben banar den väg för andra sorters gamar och asätare att fortsätta renhållningsarbetet.
Till skillnad från de mindre gamarna kan örongamen även slå egna byten.

Med sin kraftiga näbb kan örongamen även ta hand om mindre ben från bytesdjuren. 

En av de vanligaste gamarna är den något mindre RÜPPELLGAMEN. Den har grått huvud och hals och
brunspräckliga fjädrar med vita vingspetsar. Liksom örongamen har den en mycket kraftig näbb.
När bytesdjuret är öppnat föredrar Rüppelgamen kött och inälvor. Rüppelgamen lever huvudsakligen
i bergiga områden med tusentals fåglar tillsammans i kolonier. När den hittat föda på savannerna
återvänder den oftast till sitt bo i bergstrakterna.

Rüppellgamen får med tiden en gulaktig näbb – här en ungfågel med svart näbb.

När köttet väl är blottlagt tillkommer ofta den VITRYGGADE GAMEN. Den har inte förmågan att
slita loss köttstycken utan föredrar muskler, senor och mjukare delar av bytesdjuren. Den vitryggade
gamen är den allra vanligaste på savannerna och ses inte sällan i stora flockar uppe i akacieträden
i väntan på att få ge sig på ett bytesdjur. Namnet har arten fått efter de vita fjädrarna över nacken
och övre delen av ryggen.

Den vitryggade gamen på spaning efter ett bytesdjur.

Den VITHÖVDADE GAMEN tillhör de medelstora gamarna. Den skiljer sig i utseende från de övriga
arterna genom en ljusblå del av näbben (vaxhud) och i övrigt en orangefärgad näbb. Benen är rosa-
färgade. Den vithövdade gamen föredrar skinn och ben på kadavret, och har den egenheten att
den gärna håller sig lite på avstånd med de erövrade bitarna. Med den vassa näbben kan den,
liksom örongamen, öppna huden på kadavret och är därför en av de första arterna på plats vid
bytesdjuret. 

Den vithövdade gamen har ett tydligt annorlunda utseende än de övriga arterna.

KAPPGAMEN är den minsta av savannens gamar med ett vingspann på 1,5 meter och en vikt på ett
par kilo. Den finns oftast i utkanten när en gamflock tar hand om ett kadaver. Den har en
spetsigare näbb som är särskilt lämpad för att ta hand om de mindre köttbitarna mellan t ex
bytesdjurets revben. Kappgamen anses numera vara en av de hotade arterna bland gamarna.

Mest utmärkande för kappgamen är den tunna näbben.

Också SMUTSGAMEN inriktar sig på mindre bitar som blivit över. Eftersom den kommer till korta vid
de stora gam-måltiderna har den också specialiserat sig på att själv jaga smådjur. Smutsgamen är
en av de få fåglar som använder verktyg. Den kan t ex slå sönder ett strutsägg genom att plocka
upp en sten med näbben och kasta mot ägget tills det spricker.

Smutsgamen har en vit fjäderdräkt och ett gult ansikte.


PALMGAMEN hör visserligen till den gamla världens gamar men utgör en egen art i ett eget släkte och
anses mer höra hemma bland örnar och hökar än bland gamar. Den lever, förutom på frukter från
oljepalmen, i huvudsak av fisk och mindre vattendjur.


Palmgamen har ett karaktäristiskt utseende med vitt huvud och ett rött område runt ögonen.

Liksom palmgamen tillhör LAMMGAMEN ett eget släkte och utgör en egen art av hökartade rovfåglar.
Lammgamen är känd för sitt skickliga sätt att komma åt den näringsrika märgen inuti ben. Den tar
med sig benbitarna upp på hög höjd och släpper dem ner mot stenar på marken så att benen splittras.