safaribok.se

Månadens djur 

2014 Februari 

GIRAFF

GIRAFFEN har fått sitt namn från det arabiska ordet zurafa, som betyder ´den graciösa´.
Världens längsta djur är i genomsnitt mellan fyra och fem meter hög. Giraffen finns över stora
delar av Östafrika på stäpper, savanner och i öppna skogslandskap. Den lever på kvistar och
löv och är idisslare. Genom sin längd når den de delar av träden som är utom räckhåll för andra
djur. Trots sin långa hals har giraffen inte fler halskotor än människan, men varje kota är desto
längre, ca 40 cm.

Utöver sin räckvidd har giraffen utrustats med ovanligt väl anpassade extra verktyg; den upp
till en halv meter långa tungan och den gripande överläppen. Det gör att giraffen kan riva av löv,
skott och kvistar på de taggiga akacieträden utan att den skadas. Utöver akaciorna använder sig
giraffen av en lång rad andra träd för att hämta föda. Den effektiva matsmältningen gör att djuret
inte behöver så mycket föda som man skulle kunna tro beroende dess storlek. Den har också
en relativt liten mage. Giraffen är idisslare dvs födan tuggas om flera gånger.

Genom den långa halsen sitter huvudet tre meter ovanför hjärtat när giraffen står upp och två
meter under när den bredbent böjer sig ner vid vattenhålet. Genom ett komplicerat system av
klaffar, reservoarer och kanaler pumpas blodet med större kraft än hos något annat djur och blod-
trycket hålls konstant.Giraffen kan klara sig långa perioder utan att dricka och tillgodogör sig också
vätska genom födan från träden.  Giraffen rör sig med förkärlek i öppen terräng, där den bland annat
är en utmärkt vaktpost för andra djur.

Mot fienden försvarar sig giraffen genom att sparka med benen. En giraff i galopp kan nå upp
till en hastighet på 50-60 km/tim. Redan en kort språngmarsch gör den dock utpumpad, eftersom
lungorna inte är anpassade för påfrestning under längre sträckor.

Giraffen sover i regel stående och förhållandevis lite och kan klara sig med mindre än en halvtimmes
sömn under dygn. När den undantagsvis legat på marken reser den sig mycket sakta för att blod-
cirkulationen skall anpassas till rörelsen.

Det är inte bara mot rovdjuren som giraffen måste försvara sig. Kraftfulla sammandrabbningar
kan inträffa när olika djur slåss för att hävda sin ställning i flocken. Det sker med hjälp av halsarna
som svingas i luften och träffar motståndaren. Ibland är den här sortens konfrontationer av mer
lekfull art men kan utvecklas till en kamp på liv och död, när hornen tränger in i halsen eller
kroppen.

Födandet sker stående. I likhet med många andra djur på savannen kan ungen stå upp redan efter
en kvart och söka skydd hos mamman. Som nyfödd är den ungefär två meter lång. Under den första
tiden är ungen mest hotad av lejon, leoparder och hyenor. Giraffen blir ca 25 år gammal.

Den vanligast förekommande giraffen är MASAIGIRAFFEN. Den lever huvudsakligen på savannerna,
där den oftast ses ätande vid akacieträden. Masaigiraffen har oftast två eller tre horn. Dess mönster
består av oregelbundna fläckar. Noggranna studier av det mörkbruna mönstret ger en association
till vinblad.

ROTSCHILDGIRAFFEN, kan ha ända upp till fem horn. Den har stora bruna fläckar som är om-
slutna av jämförelsevis stora vita band och har lite jämnare färgmarkeringar än masaigiraffen.
Den saknar vanligen mönster nedanför knäna. Rotschildgiraffen finns bara i vissa delar av Kenya
(t ex vid Lake Nakuru och Lake Baringo) samt i vissa delar av Uganda.

Rotschildgiraffen skiljer sig tydligast från de andra två giraffraserna genom ljusa och
omönstrade ben.

Den mindre vanliga NÄTGIRAFFEN anses av många vara den vackraste av de tre varianterna. Fläckar-
na är rödbruna. Genom de tunnare vita linjerna mellan fläckarna bildas ett nätverk som tydligt skiljer
sig från de mer ojämna fläckarna på Masaigiraffen. Nätgiraffen är lokaliserad till de norra och heta
delarna av Kenya.

Nätgiraffen har rödbruna fläckar med relativt jämna kanter och vita linjer emellan.

I giraffamiljen ingår även OKAPI. Den är avsevärt mindre än giraffen och blir mellan två och tre meter
lång. Hanarna har trubbiga och håriga horn, som är ganska små. Halsen och tungan är förhållandevis
långa. Okapin ser närmast ut som en korsning mellan en sebra och en korthalsad giraff. Den lever
i regnskogar, bl a i Uganda.
 

Mest utmärkande för okapin är den randiga bakdelen.