safaribok.se

Månadens djur

2013 Augusti

STORK

De åtta arterna av storkfåglar i Östafrika varierar mycket i storlek och utseende. Gemensamt är
dock att de har långa ben och kraftfulla näbbar. Storkfåglarna är rovfåglar i den meningen att de
flesta lever av mindre djur, såsom grodor, fisk och insekter. Långa, rörliga tår gör att de kan röra
sig på lösa underlag. De flesta arterna är mycket goda flygare.

Storkar har långa ben och kraftfulla näbbar. Här en afrikansk ibisstork i flykten.

MARABOUSTORKEN är en av de vanligaste arterna. Den har en stor rosa och naken strupsäck och ett
fläckigt huvud. Som allätare ses den såväl intill nyslagna byten på savannen som vid vattendrag med
döda fiskar eller vid soptippar med avfall. Maraboustorken jagar också levande byten. Den står inte
sällan vid termitstackar och plockar i sig så mycket den kan för att fylla sitt behov av mat på ett halvt
kilo om dagen. Andra bytesdjur är krokodilungar, ödlor, grodor och gräshoppor. Maraboustorken lever
i flock och bygger sina bon på klipphyllor eller högt uppe i träden.

Maraboustork

Den AFRIKANSKA IBISSTORKEN står ofta med halvöppen näbb för att blixtsnabbt fånga en fisk eller en
groda. Den finns oftast vid sjöar och vattendrag för att söka föda. Den vuxna fågeln har en rosa nyans
i den annars vita fjäderdräkten, svarta vingspetsar och svart stjärt. Den vita halsen ser ofta ullig ut.
Ibisstorken är en mellanstor stork med en längd på ungefär en meter och ett vingspann på en och en
halv meter.

Afrikansk ibisstork  

GAPNÄBBSTORKEN är en medelstor stork med en karaktäristisk öppning mellan näbbhalvorna. Näbbens
unika konstruktion används när favoritfödan, sniglar och musslor, skall skalas. Den är helsvart med
brunskimrande sidor och en gråaktig näbb. Gapnäbbstorken lever i huvudsak i kärr och vid vatten.
Förutom under häckningsperioden är den vanligen mycket tystlåten.

 Gapnäbbstork

ABDIMSTORKEN är svart med purpurfärgad och grönskimrande rygg. Den har grå ben och näbb och
vissa vita inslag bl a på undersidan. Huvudet har nakna partier med blå, röda och rosa inslag.
Den är en av de minsta arterna bland storkarna och väger drygt ett kilo. Abdimstorken är en flyttfågel
som rör sig över hela den afrikanska kontinenten och häckar oftast i savannområden söder om Sahara.
Den lever nästan uteslutande på insekter, t ex gräshoppor och skalbaggar.

Abdimstork  

Den största av de afrikanska storkarna är SADELNÄBBSTORKEN. Näbben har tre olika färger; svart,
rött och gult, vilket gör den särpräglad bland storkfåglarna. Kroppen är delad i svarta och vita fält.
Hanen har mörka ögon medan honan är gulögd. De skiljer sig också åt av att hanen har två gula vårtor
på näbbasen. I likhet med många andra storkar uppehåller den sig helst i våtmarker och lever mest på
groddjur och fisk. Sadelnäbbstorken lever vanligen ensam eller i par.

Sadelnäbbstork

Den VITA STORKEN tillhör en av de större storkarna. Den rör sig över många kontinenter under migra-
tionen. I samband med flytten kan de samlas i stora flockar. Den är i huvudsak vit, men har svarta
vingar och röda ben och näbb. De flesta vita storkar lever livslångt i par. De bygger ofta bon i när-
heten av bebyggda områden, t ex på tak eller skorstenar. Födan utgörs vanligen av mindre djur som
ormar, insekter och grodor. Den vita storken har ett tydligt klapprande läte, som ofta används vid
boet. Den SVARTA STORKEN är svart med vitt bröst och vit buk. Näbb och ben är röda. Den förekommer
mest i de norra delarna av Östafrika och lever oftast i par eller mindre flockar.

Vit stork

ULLHALSSTORK är övervägande svart förutom den ulliga vita nacken och nedre delen av buken som
är vit. Fjäderdräkten har också inslag av grönskimrande och lilafärgade partier. Det är en ovanligt
tystlåten stork och klapprar bara undantagsvis med näbben. Den har breda vingar och är liksom
de flesta storkar en skicklig flygare som utnyttjar termikvindarna och därmed kan flyga långa distanser.
Ullhalsstorken lever på insekter och mindre djur t ex grodor, ormar och ödlor.

Ullhalsstork