safaribok.se

Månadens djur

2014 Maj

BABIAN

Babianen tillhör familjen markattartade apor. Namnet kommer från det franska ordet babine,
som betyder läpp och har överförts som beteckning på arten på grund av den framskjutande
nosen. Babianer förekommer över hela den afrikanska kontinenten.
    

Babianens utseende karaktäriseras av den kraftiga kroppen och den långa näsan. Tänderna har
samma dimension som många rovdjurs och är i kombination med de starka käkarna dödande.

Ögonen ligger djupt insjunkna i ansiktet och döljs av ögonbrynen. Nosen och stjärten saknar hår men
i övrigt är pälsen grov och tät. Färgen kan variera kraftigt, från mörkgrå till gulaktig. 

Östafrikas babianer skiljer sig från andra primater bl a genom att de går på fyra ben och också
kan vara köttätare. Huvuddelen av födan är dock vegetabilisk. Babianen kan avverka nära två mil
under en dag för att finna föda som skott, rötter, blommor, insekter och - när tillfälle ges - mindre
däggdjur. Också en fågel på marken eller på väg upp i luften kan babianen fånga med sina vassa klor.

Babianen lever i flockar, som kan uppgå till flera hundra individer. Ibland kan tystnaden i flocken, när
de äter eller vilar, förvandlas till ett våldsamt rytande och skrikande när olika individer drabbar samman
om en matbit eller en bättre plats i hierarkin. Sammandrabbningarna kan bli mycket aggressiva och
leda till att djuren dödar varandra. 

Det är främst under parningsperioderna som våldsamma slagsmål utkämpas eftersom honorna helst vill
para sig med hanar som står högt i rang. Hanarna kan para sig med olika honor i flocken och de mest
dominanta går från den ena till den andra för att säkerställa fortplantningen.

Honorna aviserar brunsten genom sin svullna och röda bakdel som visas upp under brunstperioden.
Honorna föder vanligtvis en unge vartannat år. De nyfödda babianerna tas vanligtvis hand om sin egen
mor och hänger under magen eller sitter på ryggen under förflyttningar.
    

Ett viktigt inslag i babianens beteende är den ömsesidiga vården av pälsen. Detta ingår som en
väsentlig del för att stärka banden mellan barn och föräldrar men också för att öka sammanhållningen
inom flocken. Det leder också till att ungarna tas om hand även av andra flockmedlemmar, inte bara
föräldrarna. Babianen har en livslängd på 20-30 år. 

    

I Östafrika förekommer två olika arter. Den största är OLIVBABIANEN (eller ANUBISBABIANEN). Det
senare namnet har den fått efter den egyptiska guden Anubis, som framställdes med ett hundlik-
nande huvud, ganska likt babianens. Olivbabianen förekommer huvudsakligen i de norra delarna av
Östafrika. Den har en grå, brun eller olivfärgad päls och en svart nos. Kroppslängen är vanligtvis
50-75 cm och svansen brukar mäta ungefär en halvmeter. Olivbabianen lever mest på savannen
men söker sig till träd och skogspartier för nattsömn. 

Den större av de två babianarterna, anubisbabianen.

Den andra arten är SAVANNBABIAN (eller BABUIN). Den är mer utbredd i de södra delarna av Öst-
afrika. Den har en gulbrun päls med vita inslag på huvud och armar. Jämfört med olivbabianen
är den mer spenslig och har längre armar och ben. Den lever på stäpper och savanner men också i
galleriskogar runt vattendragen.

Savannbabianens tydligaste kännetecken är den gulbruna pälsen.