Månadens djur
2013 September
GEPARD
GEPARDEN är världens snabbaste landdjur. Den kan nå en hastighet på 90 km/tim i sina anfall på
antiloper och gaseller. Geparden har ett litet huvud, smal kropp med böjlig ryggrad, lång svans
och långa ben - allt sinnrikt utvecklat för en extrem snabbhet.
Gepardens kropp är sinnrikt utformad för en extremt snabb jakt.
Pälsen är gulfärgad med svarta och huvudsakligen regelbundna, svarta fläckar. Under och runt ögat
ligger en mörk rand som dämpar det skarpa solljuset och förhindrar att det bländas under jakten,
vilken vanligtvis sker under dagtid. Geparden är ett av de få kattdjur som inte kan dra in klorna.
De svarta ränderna runt ögonen förhindrar att geparden bländas av solljuset.
Geparden fäller oftast bytet med ett slag över dess bakben och ett snabbt strupgrepp. För att
lokalisera ett byte placerar sig geparden gärna på en termitstack eller grushög för att få överblick
över savannen.
Geparden är utvecklad för jakt på öppna områden. Ofta väljer den en hög punkt för spaning efter
bytesdjur.
I likhet med lejonet förser den fler djur än sig själv med föda beroende på att den inte kan försvara
sig mot hyenor, leoparder och lejon. Inte sällan ses geparden bevakad under jakten av en hord asätare
som tar över bytet så snart det ges tillfälle.
När bytet slagits påbörjas måltiden så snabbt som möjligt innan andra rovdjur dyker upp.
Trots hotet från andra rovdjur är geparden en framgångsrik jägare. Man räknar med att
vartannat eller vart tredje försök under jakten blir framgångsrikt. Det är just när jakten avslutats
som gepardens byte är mest hotat eftersom den måste ligga still och vila en stund direkt efter jakten.
När möjligheter finns brukar geparden släpa in sitt byte i terrängen för att skydda det från lejon
och hyenor.
Den kan drabbas av syrebrist om anfallssträckan blir för lång (mer än 300 meter) och måste då avbryta
anfallet. Klorna fungerar som spikskor eftersom de inte kan dras in. De är ett effektivt hjälpmedel när
gepardens favoritbyten - impalan, Grants eller Thomsons gaseller - flyr för sina liv i tvära svängar.
Det vanligaste sättet för geparden att döda ett byte är ett grepp över strupen. Här är det en
vårtsvinsunge som slagits.
Gepardhonan föder vanligen kullar på två till fyra ungar. De föds med ullig päls och de svarta fläckarna
utvecklas efter några månader. Gepardungarna har inte samma medfödda förmåga att döda som
andra kattdjur. Det är därför inte ovanligt att mamman under jakten avstår från att döda sitt byte
för att ungarna skall få träning. Det är också under den perioden som kommunikationssystemet
utvecklas. Modern använder då ett kvittrande läte när hon kallar på sina ungar.
Med ett kvittrande läte lockar mamman till sig ungarna i det höga gräset.
När ungarna börjat klara sig själv överges de av mamman, som därefter vanligtvis lever ensam.
Man räknar med att nio av tio ungar faller offer för andra rovdjur, oftast lejon, innan de når vuxen
ålder. Gepardhanarna är mer sociala än honorna och lever gärna i par eller i en mindre grupp.
Fullvuxna gepardhanar lever gärna i par och hjälps åt med jakten.
| SVENSKT NAMN |
ENGELSKT NAMN |
VETENSKAPLIGT NAMN |
| Gepard |
Cheetah |
Acinonyx jubatus |
|