safaribok.se

Månadens djur

OXHACKARE

OXHACKARE ingår i ordningen tättingar. De utgör numera en egen familj efter att tidigare ansetts
tillhöra stararna. Oxhackarna finns enbart i Afrika och har sitt utbredningsområde söder om Sahara.
De finns i två arter; RÖDNÄBBAD OXHACKARE och GULNÄBBAD OXHACKARE.

Rödnäbbad oxhackare har en helt röd näbb. Runt de röda ögonen finns en gul ring. Hanar och honor
har samma utseende. Ungfåglar har svarta näbbar med ljusgult längst in mot huvudet. Fjäderdräkten
på de vuxna fåglarna är ljust brun på ovansidan och beige på undersidan. Den rödnäbbade oxhackaren
är utbredd över hela Östafrika och ner mot de norra delarna av Södra Afrika.
    

Gulnäbbad oxhackare är något större än den rödnäbbade. Näbben är gul med en röd spets. Ögonen
är röda och saknar den omgivande ringen. Fjäderdräkten har samma bruna nyans som de rödnäbbades
men en ljus bakdel framför stjärtfjädrarna. Hanar och honor ser likadana ut. Den gulnäbbade oxhackaren
finns i två underarter. Den  ena är spridd över de västra delarna av Östafrika ner mot Namibia,
Botswana och Mocambique. Den andra finns i de västra och centrala delarna av Afrika, från Gabon in
till Kongo-Kinshasa.
   

Oxhackarna lever i de flesta miljöer, oftast i öppna landskap. Det är enbart regnskogar och öknar som
de undviker. De lever uteslutande på parasiter och hudrester som de plockar från en rad olika
värddjur. Oftast ses de på giraffer, sebror, bufflar, noshörningar och antiloper. Av skäl som inte är helt
klarlagda finns det vissa däggdjur som undviks, bl a Topi och Lichtensteins´s koantilop. Även vissa
småantiloper undviks. Vissa djur, t ex elefanter är mindre intresserade av oxhackarnas närvaro och viftar
bort dem.

Eftersom värddjuren befrias från obehagliga insekter uppstår ett symbiotiskt förhållande mellan dägg-
djuren och fåglarna. Observationer har gjorts där oxhackarna t o m sovit på värddjuren. För att komma
åt sin huvudsakliga föda, fästingar och deras larver, rör de sig över hela kroppen på däggdjuren. De
letar i pälsen och plockar fram insekterna med sina kraftiga näbbar.

Eftersom oxhackarna enbart lever på värddjuren har deras beteende utvecklats till att omfatta mer
än att leta fram insekter. De finns ofta vid sår som hakas rena och även ger blod som vätska, de
kryper in i öronen för att hitta öronvax och de varnar också värddjuren för rovdjur genom ett intensivt
läte.

Oxhackare har relativt lång stjärt, korta ben med kraftiga fötter och en tillplattad näbb som är anpassad
för att kunna skära igenom tjock hud. De har en bra flygförmåga och kommer ofta i mindre grupper
när de slår sig ner på värddjuren. De båda arterna har en ljusbrun fjäderdräkt och skiljer sig tydligast
åt när det gäller näbben, ögonen och bakdelen.

Oxhackarnas häckningstid sammanfaller med regnperioderna. Deras bon placeras i håligheter i träd eller
sandbankar och inreds med bl a hår från värddjuren. Honan lägger vanligen två eller tre ägg. Både hane
och hona ruvar på äggen.