Månadens djur
2016 Januari
MARKATTOR
Den största gruppen afrikanska apor är MARKATTOR. De ingår i familjen markattartade apor där
också babianer ingår (se Månadens djur MAJ 2014). På den afrikanska kontinenten finns drygt ett
20-tal arter av markattor. Gemensamt för arten är att de är allätare. De flesta arter har en smal
kropp, spensliga lemmar och små händer med en lång tumme.
Markatta
Den vanligaste är GRÖN MARKATTA som finns över hela Afrika söder om Sahara. Namnet är
hämtat från den grönaktiga tonen i pälsen. Den har ett svart ansikte med ljust diadem och
polisonger. Den söker sin föda mest på marken och använder träden mer som flykttillhåll och för
sömn.
Grön markatta
Den gröna markattan livnär sig på löv, frukter och rötter och lever i flockar på upp till 20-40 djur.
Det händer att födan utökas med insekter, fåglar och i sällsynta fall gnagare eller harar. Den har
skarp syn och bra hörsel men dåligt luktsinne.
Frukter är en viktig del av den gröna markattans föda
Den gröna markattan kommunicerar inom flocken ett intensivt snattrande. Också ett stort antal
ansiktsuttryck ingår i samspelet inom flocken, t ex sänkta ögonbryn, kast med huvudet eller
blottade tänder och vidöppen mun.Också svansens hållning uttrycker individens sinnesstämning.
När markattan är hotad används olika varningsrop som flockmedlemmarna kan identifiera och
avgöra om hotet kommer från luften eller från marken. Fortplantningen sker året runt. Honan
är dräktig i ett drygt halvår och föder en unge åt gången. Den nyfödda ungen klänger sig fast vid
moderns undersida och börjar röra sig själv efter ca tre veckor.
Mamma och unge lever tätt tillsammans under ett halvårEn av flera sorters
diademmarkattor är BLÅ MARKATTA. Den är mörkt blågrå med svarta ben och
svanstipp. De vitgrå ögonbrynen liknar ett diadem. Den lever i huvudsak flockvis i träden ochlivnär
sig mest på växtdelar. Undantagsvis kan den även ta insekter, fåglar och fågelägg.
Blå markatta
BRAZZAMARKATTA är mycket sällsynt. Den är en färgsprakande apa med en blågrå päls
med svarta ränder, orange panna och vitt skägg och bröst. Brazzamarkattan lever i regnskogar
i centrala Afrika.
Brazzamarkatta
VITSPRUPAD MARKATTA har en kastanjebrun bakdel och framträdande vitt krås och bröstfläck.
Den liknar den blå markattan men saknar diadem. Den långa tjocka svansen hålls upprätt när
den rör sig i en distinkt gång. Tofsarna på öronen kan variera i färg från vitt till rött. Den
vitstrupade markattan lever i flera olika miljöer, från regnskogar till bergssluttningar, utmed
hela Afrikas östra kust från norra Kenya och söderut.
Vitstrupad markatta
VITNÄSA har kopparröd svans och vit nos. Den håller helst till längst upp i trädkronorna där
den lever på frukt, bär, löv och andra växtdelar. Flockarna leds av en äldre hane. Vitnäsan
kan ibland slå sig ihop med andra arter bland markattorna. Den lever i de östra och centrala
delarna av Afrika.
Vitnäsa
HUSARAPA lever i stora revir och i grupper ledda av en hane och med upp till tio honor och ungar.
Den kan röra sig mycket långa sträckor under en dag för att finna sin föda - frukt, fågelägg och
insekter. Husarapan blandar sig aldrig med andra grupper av apor, vilket gör den unik. Den kan
gå upprätt på bakbenen eller stå stilla med hjälp av stöd från svansen. Den lever mestadels på
marken och föredrar torra savannområden där träd eller termitstackar utnyttjas som utsiktspunkter.
Pälsen är rödaktig med vita inslag. Husarapan är något av apornas sprinterkung med en noterad
topphastighet på över 55 km/tim.
Husarapa
Ytterligare ett 10-tal arter av markattor förekommer inom begränsade områden i de västra och
centrala delarna av kontinenten. Bland mangaberna är GRÅKINDAD MANGAB ensam bland de
afrikanska aporna om att ha tofsar på ögonbrynen. Den håller helst till i regn- och sumpskogar,
där förekomsten av lianer är stor. Svansen används som ett extra griporgan. Den ses sällan
nere på marken och lever i huvudsak på växtdelar. HATTMANGAB är mycket sällsynt och
förekommer enbart i galleriskogarna längs Tana River i Kenya. Hattmangaben har ett långt
utdraget nosparti och stora hörntänder, vilket visar det nära släktskapet med babianerna.
I regnskogarna i Väst- och Centralafrika finns SOTMANGAB som är utrotningshotad. Den tillhör
en av de arter som har kindpåsar för att förvara mat, inte minst till ungarna.
Sotmangab
| SVENSKT NAMN |
ENGELSKT NAMN |
VETENSKAPLIGT NAMN |
Vitstrupad markatta
|
Syke´s Monkey
|
Cercopithecus mitis kolbi
|
| Grön markatta |
Vervet Monkey |
Cercopithecus aethiops |
| Blå markatta |
Blue Monkey |
Cercopithecus mitis stuhlmanni |
| Brazzamarkatta |
Brazza´s Monkey |
Cercopithecus neglectus |
| Dianamarkatta |
Diane Monkey |
Cercopithecus diana |
| Nigeriamarkatta |
Red-bellied Guenon |
Cercopithecus erythrogaster |
| Nunnemarkatta |
Mona Monkey |
Cercopithecus mona |
| Rödörad markatta |
Russet-eared Monkey |
Cercopithecus erythrotis |
| Rökgrå mangab |
Collared Mangabey |
Cercocebus torquatus |
| Sumpskogsmarkatta |
Swamp Guenon |
Allenopithecus nigroviridis |
| Dvärgmarkatta |
Talapoin |
Miopithecus talapoin |
| Hamlynmarkatta |
Hamlyn´s Monkey |
Cercopithecus hamlyni |
| Kronmarkatta |
Crowned Guenon |
Cercopithecus pogonias |
| Mustaschmarkatta |
Moustached Monkey |
Cercopithecus cephus |
| Svartmössmarkatta |
L´Hoest´s Monkey |
Cercopithecus l´hoesti |
| Vitnäsa |
Black-cheeked White-nosed Monkey |
Cercopithecus ascanius |
| Mörk vitnäsa |
Red-tailed or White-nosed Monkey |
Cercopithecus nictitans |
| Ljus vitnäsa |
Lesser White-nosed Guenon |
Cercopithecus petaurista |
| Husarapa |
Patas Monkey |
Erythrocebus patas |
| Gråkindad mangab |
Grey-cheeked Mangabey |
Cerocebus albigena |
| Svartfotsmangab |
Black Mangabay |
Cercocebus aterrimus |
| Sotmangab |
White-crowned Mangabey |
Cercocebus afus |
| Hattmangab |
Tana or Crested Mangabey |
Cerocebus galeritus |
| Drill |
Drill |
Papio leucopphaeus |
| Mandrill |
Mandrill |
Papio sphinx |
| Berberapa |
Barbary Ape |
Macaca sylvana |