safaribok.se

Månadens djur

 

2017 November

HÄGRAR

HÄGRAR ingår i ordningen storkfåglar och finns över hela den afrikanska kontinenten. Hägern är
en vadarfågel men också en specialiserad rovfågel, utvecklad för att fånga huvudsakligen
vattenlevande byten. Den kännetecknas av lång näbb och långa ben, långa breda vingar och korta
stjärtfjädrar.

GOLIATHÄGER är den största av hägrarna och kan bli över 1,5 meter hög och väga uppemot 5 kg.
Den kan stå stilla i timmar och vänta på ett lämpligt byte – helst någon av de stora fiskar, som
är huvudfödan. Goliathägern lever mest ensam. I flykt håller den benen hängande och rör sig
genom luften med tunga och långsamma vingslag.

PURPURHÄGER är utseendemässigt ganska lik goliathägern men är mindre och har en ljusare gul
näbb till skillnad från goliathägerns gråsvarta. Den söker föda i skyddade delar av våtmarker, där
den spetsar fisk, grodor och insekter med den vassa näbben.
    

GRÅHÄGER har en askgrå fjäderdräkt med mindre inslag av vita och svarta ränder. Hanen har en
svart hjässa och nacktofs. Den är mest aktiv vid gryning och skymning längs flodbankar och stränder.

SVARTHUVAD HÄGER finns lika ofta på de öppna slätterna som vid vattendragen, där den lever på
gnagare och stora insekter. Liksom gråhägern har den ett svart huvud med nacktofs, men de svarta
fjädrarna följer med ner i nacken och mot delar av bröstet. Halsen är tydligt vit. Den svarthuvade
hägern lever både i enstaka par och i stora flockar. Den rör sig gärna tillsammans med andra fågelarter.

Sex arter av de medelstora hägrarna är vita. Den största är ÄGRETTHÄGER som blir uppemot en meter
hög. Den är en mycket aktiv jägare och livnär sig främst på småfisk och insekter. Ägretthägern häckar
oftast i stora kolonier i vassrika våtmarker.

MELLANHÄGER är lik ägretthägern men mindre. I de södra delarna av Afrika benämns den gulnäbbad
häger. Benens färg kan vara såväl svarta som gula beroende på ålder. Mellanhägern är spridd över
hela Afrika men ändå ganska ovanlig då den lever i små grupper eller ensam i otillgängliga våtmarker.

SILKESHÄGER är minst av de vita medelstora hägrarna. Tydliga kännetecken är de vita plymerna som
växer ut i nacken samt de klargula fötterna på de i övrigt svarta benen. Den anses vara en mycket
systematisk jägare när den söker småfisk, grodor och insekter i våtmarkerna.

MADAGASKARREVHÄGER häckar på Madagaskar och lever i övrigt vid kusten mot Indiska Oceanen.
Den är lik silkeshägern men kan ha olika färg, från mörka toner till vitt. Det gäller också REVHÄGER
som också lever i begränsade områden i östra och norra Afrika.

Två av de medelstora hägrarna är svarta. Den ena är SVARTHÄGER som i likhet med silkeshägern har
den gula fötter och svarta ben. Den har en mycket speciell teknik när den söker föda. Vingarna
fälls ut som ett paraply över vattenytan och lockar därmed till sig den småfisk som är svarthägerns
huvudföda. Genom att skugga vattnet från solen får den också större möjligheter att upptäcka bytet.

Den andra av de medelstora svarta hägrarna är RÖDSTRUPIG HÄGER. Den finns i de centreala
delarna av södra Afrika. Den rödstrupiga hägern har liksom svarthägern gula ben. Namnet hänvisar
till en rostfärgad fläck på halsen. Fjäderdräkten är blågrå och kan verka svart i begränsad belysning.
Den lever i löst sammansatta flockar i våtmarker där småfisk och groddjur är huvudföda.

KOHÄGER är talrika av de mindre hägrarna. Den ses ofta bland gnuer och buffelhjordar där den
fångar insekter som störs av hjordarnas rörelser. Huvudet är relativt stort, halsen kort och benen korta.
Inför häckningen får kohägern en beigegul plym på huvudet och liknande färg på bröstet. Favoritfödan
är gräshoppor. 

RALLHÄGER är kompakt byggd med en kort hals, kort kraftig näbb, beige-brun rygg och vit undersida.
I samband med häckningen får de vuxna fåglarna långa halsfjädrar. Rallhägern häckar i kolonier i buskar
eller träd.

En släkting till den vanliga rallhägern, som under evolutionen tagit sig in till fastlandet, är den
utrotningshotade MADAGASKARRALLHÄGER. Skillnaden mellan de båda arterna är att den senare har
skarpare och mörkare färger.

NATTHÄGER är aktiv under den mörka delen av dygnet. En teori är att den utvecklats till att
använda de mörka timmarna för jakt för att slippa konkurrens med andra hägrar. Av två arter
är SVARTHUVAD NATTHÄGER vanligast. Den är svårupptäckt i de vassrika våtmarker där den
uppehåller sig under dagtid. Ett tydligt kännetecken är dess klart röda iris.

Den minsta av hägrarna är MANGROVEHÄGER. Det är en kort fågel, lite krum, med svart fjädertofs
som reser sig vid fara. En av dess egenskaper är den snabba flykten tätt över vattenytan när den
byter jaktställen. Mangrovehägern finns över hela Afrika.