Månadens djur
2016 September
AFRIKANSK VILDHUND
AFRIKANSK VILDHUND tillhör hundsläktet. Den har också kallats HYENHUND men namnet är miss-
visande eftersom den inte är alls besläktad med hyenor som för övrigt inte är hundar.
Afrikansk vildhund
Den afrikanska vildhunden är utbredd över hela kontinenten söder om Sahara. De största koncen-
trationerna finns i södra Afrika, främst i Botswana, Zimbabwe, Zambia, Namibia, Mocambique och
Sydafrika. I de södra delarna av Östafrika är den mest utbredd i Tanzania och delvis Kenya.
Den afrikanska vildhunden är ett utpräglat flockdjur
Vildhunden är den enda arten bland hunddjuren som lever på enbart kött. Den lever i flockar och
jagar med en anmärkningsvärd framgång. Man brukar beteckna vildhunden som savannens mest
effektiva rovdjur. Få djur är för stora för att en vildhundsflock skall tveka att anfalla.
Favoritfödan är antiloper, men i tillräckligt stort antal kan vildhundarna även fälla en sebra eller en ung
buffel.
Ingen individ är lik den andra
Vildhunden har gul-röd-brun päls med svarta oregelbundna fläckar och vita inslag. Den har nästan
alltid en vit svanstipp. Alla individer har olika mönster. Öronen är breda och runda. Benen är förhållande-
vis smala och varje fot har fyra tår med klor. En fullvuxen vildhund blir ungefär en och en halv meter lång
och båda könen är ungefär lika stora. Fullvuxna djur väger mellan 25 och 30 kg.
En ung valpVildhunden föredrar öppna slätter men förekommer också i snåriga miljöer och upp till snögränsen på
Kilimanjaro. Den rör sig över mycket stora områden. En välutvecklad flock kan ha ett revir på upp till
200 kvadratkilometer och vandringarna kan ske över tio gånger så stora områden. Under jakten kan den
klara av att springa i 50 km/tim under nästan två kilometer. När en hund är uttröttad tar nästa vid. Även
under jaktens gång kan vildhunden slita loss köttstycken innan bytet ens fallit till marken. En flock på tio
hundar kan konsumera en fullvuxen impala inom tio minuter. Till skillnad från t ex lejonets beteende är
det ungarna som först får äta sig mätta.
Jakten inleds med en upphetsande ritual
Vildhunden jagar oftast vid gryning och skymning. Inför jakten samlas de i en slags ritual där de hoppar
omkring och hetsar upp varandra. Bytesdjuren fälls i välorganiserade attacker. Genom att vild-
hundarna rör sig i parallella led kan de förhindra att bytesdjuren kan smita undan och flocken kan fånga
in det flyende djuret från flera olika håll. Studier har visat att skickliga flockar kan lyckas fånga sina
byten i tre av fyra försök. Som jämförelse motsvarar lejonens framgångar under jakten ungefär ett
av fyra försök. Utöver bytesdjur bland gräsätarna kan också nötboskap komma att attackeras av den
afrikanska vildhunden. Konflikter med boskapsägare vid sådana tillfällen kan innebära att vildhundarna
skjuts eller dör av förgiftade köttstycken.
Efter ett jaktpass vilar djuren tillsammans
Vildhunden föder upp sina ungar med halvsmält mat som de vuxna djuren stöter upp. Sinsemellan visar
hundarna starka sociala band. De slickar ansikten och kryper undergivet när de vill ha någonting från någon
annan i gruppen, vanligtvis mat eller sällskap. Det sociala mönstret hos vildhunden skiljer sig påtagligt från
många andra däggdjur.
En mängd olika uttryck förekommer i samspelet mellan de sociala vildhundarna
De flesta honorna kommer utifrån in i flocken medan hanarna finns i den flock där de är födda. Fort-
plantningen sker under hela året. Dräktighetstiden är drygt två månader och oftast föds ett stort antal
valpar, mellan 10 och 20. Flockarna stannar i ett område endast under den tid de tar hand om de nyfödda
valparna. Alla medlemmarna i flocken hjälper till att skaffa mat till såväl ungar som till diande honor.
Ungarna kan följa de vuxna djuren när de blivit några månader gamla. Vildhunden blir i genomsnitt 10 år
gammal. Den anses numera utrotningshotad.
Den afrikanska vildhunden är en utrotningshotad art
| SVENSKT NAMN |
ENGELSKT NAMN |
VETENSKAPLIGT NAMN |
Afrikansk vildhund
|
African Wild Dog / Hunting Dog
|
Lycaon pictus
|