safaribok.se

Månadens djur

2015 Februari

KUDU

KUDU är den näst största antilopen och tillhör familjen oxdjur. Den har kanske de mest
magnifika hornen i antilopvärlden. På en fullvuxen hane kan de spiralvridna hornen bli upp mot
en och en halv meter. 
   

Kudu

Kudun finns i två varianter, en större och en mindre. STÖRRE KUDU har en mankhöjd på ca 1,5
meter och väger över 300 kg som fullvuxen. Luktsinne och hörsel är mycket god, medan synen är
något sämre. Den skarpa hörseln accentueras av förmågan att rikta de runda öronen åt nästan
vilket håll som helst. Pälsen varierar i färg från rödbrunt till gråblått med 6-8 framträdande
vertikala vita ränder på sidorna. Hanen har en kam av upprättstående hår längs hela ryggen och
hängande hår under halsen. I sällsynta fall kan även honorna ha små horn.  

Öronen kan riktas åt nästan alla håll

Den större kudun döljer sig väl och vilar i snårskogen under dagen. Den betar på nätterna, inte
sällan i bebodda trakter, där andra antiloper är sällsynta. Den lever i små grupper eller i mindre
hjordar på upp till 25 djur. Födan består av löv, frukter och örter men sällan gräs.    

Kudun kan nästan försvinna i vegetationen för ett mänskligt öga när den gömmer sig


Honan är mindre och har oftast lite ljusare färg. De vita vertikala linjerna på sidorna är samma
antal som hanen. Kon är dräktig i ca 8 månader och brukar oftast få bara en kalv, men i sällsynta
fall två. Hon är noggrann med att gömma den nyfödda kalven för att skydda den från rovdjur.
Efter ungefär två veckor brukar kalven vara tillräckligt stark för att följa de vuxna djuren.    

Kuduhonan saknar oftast horn men är i övrigt lik hanen, om än något mindre

Den större kudun är bytesdjur för i första hand lejon och leoparder men kan även falla offer för en
flock vildhundar eller hyenor. Den större kudun är inte uthållig och stark nog för att springa ifrån
ett större rovdjur. Kuduns vana att efter en flykt stanna till och se efter om faran är över gör det
också lätt för jägare att skjuta kudun, som är ett eftertraktat trofédjur på grund av de vackra
hornen.

De vackra hornen gör kudun sårbar

Den MINDRE KUDUN har en mankhöjd på ungefär en meter och väger ca 100 kg som fullvuxen.
Den har 11-15 vita ränder längs sidorna. Endast hanen har horn. Pälsens färg varierar med åldern
från gråbrun till blågrå. Den mindre kudun föredrar torrare landskap, gärna snår och buskmarker,
och klarar sig utan vatten under långa perioder.
 

Mindre kudu

Den lever ensam eller i mindre grupper, ofta inom begränsade områden. Födan är likartad den
större kuduns men till skillnad från sin större släkting äter den också gräs. Den mindre kudun är
mest aktiv under gryning och skymning, men kan vara i rörelse även under nätterna. 

Den mindre kudun har fler ränder är den större samt två vita halsfläckar 

Den mindre kuduhanen lever antingen ensam eller i par. Däremot brukar honorna slå sig samman
till mindre hjordar på mellan 5 och 10 djur och följs då ofta av en hane.

  

Kuduhanar kan utkämpa hårda dueller med de långa hornen som ett dödligt vapen

SVENSKT NAMN	ENGELSKT NAMN	VETENSKAPLIGT NAMN
Större kudu	Greater Kudu	Tragelaphus strepsiceros
Mindre kudu	Lesser Kudu	Tragelaphus imbersis