Månadens djur
  
 
SKARV
Familjen SKARVAR placeras oftast inom ordningen pelikanfåglar men forskarna är inte helt eniga 
om var de hör hemma. Vissa anser att de hör hemma bland storkar eller sulor. I Afrika förekommer 
sex olika arter av skarvar.
    

Skarvkoloni
Skarven har avlång kropp och relativt lång hals och näbb. Fjäderdräkten är huvudsakligen mörk. 
Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Ett utmärkande drag är att de sitter med 
utsträckta vingar för att torka efter att de har dykt efter fisk. Fjäderdräkten är inte lika vattenav-
stötande som hos andra vattenlevande fåglar. Det har fördelen att skarven tyngs ned och underlättar 
dykningen men nackdelen att den måste torka det yttre fjäderskiktet för att kunna flyga.

En storskarv låter sol och vind torka vingarna 
Den största av de afrikanska skarvarna är STORSKARVEN. Den har en rak näbb och en fjäderlös hakpåse 
vid näbbroten. Den fångar sina byten genom att dyka ner i vattnet och kastar oftast upp sitt byte ett 
varv i luften innan det sväljs. Storskarven har mörk fjäderdräkt med en klargul fläck runt näbben. Halsen 
och bröstet är vitt. Den är en mycket skicklig dykare och kan nå djup på 30 meter. Den föredrar dock 
att skaffa sin föda på grunt vatten. Storskarven lever huvudsakligen på fisk men kräftdjur, groddjur och 
fågelungar ingår också i födan. Boet placeras i träd eller på branta klippavsatser. 
    

 Storskarv
En mindre art, spridd över hela kontinenten, är den LÅNGSSTJÄRTADE SKARVEN. Den har kortare 
hals än storskarven och proportionellt sett längre stjärt. Fjäderdräkten är brunsvart med vissa inslag 
av vitt. Ögonen är röda. På huvudet finns en liten tofs och på halsen en röd eller gul strupfläck. Unga 
fåglar har en ljusbrun ton. 
    

Långstjärtad skarv
    
En favoritplats för den långstjärtade skarven är översvämmade områden där den kan sitta i stora 
flockar i träden för att finna sin föda. Den häckar helst i sötvattenområden eller lugna havssträckor. 
Födan består mest av fisk och groddjur som den söker i grunda vatten. Även fågelungar kan vara 
bytesdjur. Boet placeras i skyddade gräsruggar eller i träd. 
 

Ett bo med nyfödda ungar
I södra Afrika finns två unika arter av skarvar varav KAPSKARVEN är den vanligaste. Den är helt 
knuten till kusterna från Mocambique i öster, runt Sydafrika och upp via Namibia till Angola. 
Den har en skimrande svart fjäderdräkt och en framträdande gul-orange fläck på undersidan av 
näbben. Ögonen är turkosfärgade. Kapskarven lever mestadels i stora flockar på stränderna mot 
Indiska Oceanen och Atlanten och jagar tillsammans genom frekventa dykningar efter fisk. 
Arten betraktas som hotad och antalet fåglar minskar konstant. 
   

Kapskarv
Den andra skarvarten i södra Afrika är VITGUMPAD SKARV. Den lever i de sydvästra delarna av Afrika 
vid kusterna i Sydafrika och Namibia. Denna art betecknas som starkt utrotningshotad.
En annan hotad art är KRONSKARV, som lever i ungefär samma områden i sydvästra Afrika utmed 
Atlantkusten upp mot Angola.TOPPSKARV är den sjätte arten av skarvar på den afrikanska kontinenten. 
Den är lik storskarven men mindre. Den lever utmed kusten vid Medelhavet, huvudsakligen i Marocko.
  
| SVENSKT NAMN | ENGELSKT NAMN | VETENSKAPLIGT NAMN | 
| Kapskarv | Cape Cormorant | Phalacrocorax capensis | 
| Kronskarv | Crowned Cormorant | Phalacrocorax coronatus | 
| Långstjärtad skarv | Long-tailed Cormorant | Phalacrocorax africanus | 
| Storskarv | Great Cormorant | Phalacrocorax carbo | 
| Toppskarv | European Shag | Phalacrocorax aristotelis | 
| Vitgumpad skarv | Bank Cormorant | Phalacrocorax neglectus | 
|