safaribok.se

Månadens djur

2013 Oktober

ÖRN

ÖRNARNA kan delas in i fyra olika grupper och omfattar 21 arter i Östafrika. De stora bruna örnarna
har alla brun fjäderdräkt, långa breda vingar och befjädrade ben. Av de sex olika arterna är
SAVANNÖRNEN den vanligaste. Den kan ha mycket varierande utseende i färgerna, från mörkt brun till
ljus krämfärgad. Den är allätare och kan ses såväl sitta och äta vid en termitstack som att slå en
mindre antilop. Savannörnen kan också ingå som en bland många fåglar vid de stora måltiderna på
savannen vid sidan av hyenor, schakaler, gamar och maraboustorkar. Honan är större än hanen.

STÄPPÖRNEN är mycket lik savannörnen. Osäkerheten i bedömningen av de båda arterna gjorde att
man till slut fick använda DNA-analyser för att slå fast att de var olika arter. Stäppörnen föredrar torra
miljöer som öknar och halvöknar. Den föredrar färskt as och stjäl gärna föda från andra rovfåglar men
jagar också själv, t ex gnagare och mindre fåglar.

WAHLBERGS ÖRN är mindre än de andra bruna örnarna. Den utmärks av att den har en liten tofs på
bakhuvudet. Den har också helt raka stjärtfjädrar som ger en mycket karaktäristisk profil vid flykt.
Wahlbergs örn lever huvudsakligen på savanner och i skogig terräng. Födan består oftast av mindre
fåglar, ormar och grodor.

Wahlbergs örn

SKRIKÖRNEN finns i en mindre och en större art. Som namnet antyder har den ett mycket kraftigt läte,
nästan lite som ett ljust hundskall. Den större skrikörnen är helt brun i olika nyanser med en tydlig vit
fläck på ovansidan av vingarna, medan den mindre skrikörnen har ljust huvud. Skrikörnarna har ett
påfallande små huvuden för att vara örnar. De håller till i skogiga landskap där de jagar små däggdjur.

Större skrikörn

KEJSARÖRNEN är en flyttfågel som övervintrar i Afrika. Den är utrotningshotad och listad som sårbar.
Det är en stor örn som kan ha ett vingspann på över två meter. Kejsarörnen är svartbrun med ljust
gulbrun hjässa och nacke samt vita fläckar på skulderfjädrarna. Den liknar i mångt och mycket den
europeiska kungsörnen. Kejsarörnen föredrar öppen mark med mindre skogsområden och till skillnad
från andra örnar av sin storlek förekommer den generellt inte i bergsområden eller på savanner.
Födan utgörs huvudsakligen av gnagare, gärna ekorrar, samt småfåglar och mindre däggdjur.

Kejsarörn

Den andra gruppen av örnar är hökörnarna, som är medelstora örnar med varierande utseende. De har
alla hårbeklädda ben.
AFRIKANSK HÖKÖRN har svart och vit fjäderdräkt. Den är lättast att identifiera vid flykt, då under-
sidan syns. Den afrikanska hökörnen är nästan helt vit underifrån medan de vita delarna bara
framträder i vingkanter och ben när den sitter på marken eller på en gren. Den lever ofta i par och
föredrar öppna landskap, gärna nära vatten, där den jagar mindre däggdjur och bara undantagsvis
småfåglar.
AYRES HÖKÖRN är ganska lik den afrikanska hökörnen, men mindre. Den kallas också Ayres dvärgörn.
Vingarnas undersida är tydligt randiga i svart och vitt. Den är en ovanligt tyst art och ger ifrån sig
ett pipande läte enbart när den dyker upp från något gömställe. Ayres hökörn föredrar skogsområden
där den bor i reden högt i trädtopparna. Duvor är en favoritföda.

Ayres hökörn

CASSINS TOFSÖRN är en annan art av hökörnarna, också den ganska lik den afrikanska hökörnen
med svartvit fjäderdräkt. Den är mycket sällsynt och lever på några enstaka ställen i västra Kenya
och i de västa delarna av Uganda.

DVÄRGÖRNEN är en liten örn med ett vinspann på drygt en meter. Mest karaktäriskt är dess stjärt-

parti. Vid flykt ses den ovanligt smala stjärten som en rektangel med en vit rand längst bak.
Den har också två vita fläckar på skuldrorna som brukar betecknas som "landningsljus". Dvärgörnen
är en flyttfågel som övervintrar söder om Sahara. Den lever huvudsakligen på småfåglar.

Dvärgörn

Den AFRIKANSKA TOFSÖRNEN är en ganska liten örn. Den har en markant tofs på huvudet. Fjäder-
dräkten är brun med stora vita fläckar längst ut på vingarna. De framträder tydligt när den ses
underifrån. Tofsörnen föredrar miljöer med tät vegetation och lever huvudsakligen på mindre djur
som grodor och reptiler.

Afrikansk tofsörn

KLIPPÖRNEN är en relativt stor örn, huvudsakligen svart med vita fält av vitt på undersidan av vingarna.
Den har ett skarpt tydligt gult fält runt näbben och ögonen. Den lever i begränsade områden, oftast i
bergig terräng, där den också häckar på klipphyllor på upp till 3500 meters höjd.
STRIDSÖRNEN är den största av Östafrikas örnar. Den är brungrå på ovansidan och huvudet, har vita
bröstfjädrar med svarta prickar samt svarta vingar. Den håller helst till i torra områden på savanner
och i busklandskap. Stridsörnen jagar över enormt stora områden. Den slår byten av alla storlekar,
från småfåglar till hönsfåglar eller mindre antiloper.

Stridsörn

KRONÖRNEN är mycket kraftfull och kan slå byten som är större än den själv, t ex apor och mindre
antiloper. Den har en tydligt markerad tofs på huvudet. Fjäderdräkten är brunsvart på ovansidan
och har markerade ränder på undersidan. Vingarna är breda och rundade. Hanar jagar tillsammans
och har utvecklat egna strategier vid jakten. Den lever mest i skogiga områden där den jagar apor,
mindre antiloper och hyraxar samt ibland större fåglar.

Kronörn

GYCKLARÖRNEN är den enda arten i ett eget släkte och betecknas som en utrotningshotad art. Den
känns lättast igen i flykt genom de breda vingarna och den relativt korta stjärten. Genom den korta
stjärten och det stora vingspannet kan den sväva snabbare än alla andra örnar. Den tillbringar mesta
delen av dagen i luften och kan uppnå hastigheter på 80 km/tim utan att ens slå med vingarna. Ett
annat tydligt kännetecken är den röda näbben och de röda klorna på hanarna. Gycklarörnen lever
mest på savannerna och dess föda är mindre däggdjur, fåglar, ormar och även termiter när dessa
är flygfärdiga.

Gycklarörn

SKRIKHAVSÖRNEN räknas till de fiskätande rovfåglarna och är en av de vanligaste arterna på de
östafrikanska savannerna. Med sin karaktäristiska teckning - det vita huvudet och den kastanjebruna
kroppen med svart stjärt - ses den ofta högt upp i toppen av ett träd på spaning efter föda. Den har
fått sitt namn efter ett högljutt lockrop. Den kallas också afrikansk fiskörn eftersom den helst håller
till vid sjöar och floder. Den kan dyka ned mot vattenytan för att fånga en fisk i flykten. Skrikhavs-
örnen föredrar färsk föda men är också asätare och stjäl även byten från andra fåglar, t ex hägrar.

Skrikhavsörn

Den fjärde gruppen av örnar är ormörnarna. De är medelstora örnar och gemensamt för arterna är de
stora, rundade huvudena. Hanar och honor är vanligtvis relativt lika till utseendet. Mest förekommande
är BRUN ORMÖRN och SVARTBRÖSTAD ORMÖRN. Den bruna ormörnen är helfärgat mörk brun. Den har
ett påfallande stort huvud. Den svartbröstade ormörnen är brunspräcklig på ovansidan med vit eller
vitspräcklig undersida. Båda arterna livnär sig på ormar, ödlor och ibland mindre däggdjur.

Brun ormörn

Tre andra arter av ormörnarna är mindre förekommande och lever i begränsade områden i Östafrika.
ORMÖRNEN är den mest sällsynta och finns på enstaka platser i nordvästra Kenya och i Uganda.
VÄSTLIG BANDAD ORMÖRN finns i västra Kenya och i Uganda. Den lever helst i öppna landskap. Den är
något större än SYDLIG BANDAD ORMÖRN, som enbart finns i kustområden utmed Indiska Oceanen och
i delar av det inre Tanzania.