Månadens djur
2014 September
SEBRA
Sebran är ett hästdjur och ingår i familjen uddatåiga hovdjur. Det främsta kännetecknet är kroppens
tydligt markerade ljusa strimmor mot en mörkare bakgrund. Det är den enda grupp av vilda hästdjur
som inte räknas som utrotningshotade med undantag av en av underarterna.
Sebra
Det finns två arter i Östafrika. Den mest utbredda är BURCHELLSEBRAN eller STÄPPSEBRAN. Den har
relativt breda ränder, främst på bakdelen och bakbenen, som kan variera i färger mellan svart och
mörkt rödbrunt. Den har en svartvit man som går från hjässan ner till ryggens början. Även buken
har ränder. Stäppsebran skiljer sig tydligt från andra underarter genom kortare öron och bredare
hovar.
Stäppsebran är den mindre av de två Östafrikanska arterna.Den andra arten, GREVYSEBRAN, är tyngre och längre. Den har fått sitt namn efter en fransk presi-
dent på 1800-talet. Det som tydligast skiljer den från andra zebror är den bruna mulen och de stora,
rundade öronen, som är vita i spetsen. Ränderna är svarta eller mörkbruna, fler i antal och tätare än
hos stäppsebran. Den har en helt vit buk. Grevysebran lever i de norra delarna av Kenya och är
utrotningshotad.
Grevysebran har smalare ränder än stäppsebran och dessutom vit buk.
Sebrornas kroppslängd varierar mellan 2 och 2,5 meter, och de är cirka 1,5 meter höga. De fullvuxna
djuren väger upp till 300 kg. Hudens grundfärg är mörk, från svart till brun eller sandfärgad. Över
den mörka huden löper vita eller ljusgrå ränder som övergår till sammanhängande fält under buken.
Kroppens ränder uppstår av svarta respektive vita hår som växer i de olika fälten. Även manen är
randig liksom svansen, som avslutas med en mörk hårtuss.
Det är den mörka färgen som är bas även om det vita ser ut att dominera.
Sebran är en av de vanligaste gräsätarna på Östafrikas savanner. Den förekommer över hela Östafrika
på grässlätter, savanner och i busklandskap. Den lever i huvudsak på blågräs - mest stjälkarna - som
är den del av gräset som ratas av andra arter, t ex gnuer och antiloper. Sebran är ett utpräglat
flockdjur och hjorden leds vanligtvis av en hingst och ett äldre sto.
I det sinnrikt utformade samspelet på savannen äter djuren olika delar av gräset. Sebran fördrar
stjälkarna på blågräset.
Precis som med människans fingeravtryck finns det inte två exakt likadana sebror. Ränderna är skydd
mot fiender. Genom att djuren rör sig tillsammans suddas silhuetterna ut för anfallande rovdjur,
en effekt som förstärks av den heta och dallrande luften på slätterna. För de färgblinda lejonen
– som är sebrans främsta fiende – kan de tätt stående sebrorna uppfattas som ett enda stort djur.
Att röra sig tillsammans i flockar är det bästa försvaret mot rovdjuren, främst lejonen.
Sebrahingstar kan slåss vildsint om en dominerande ställning i hjorden. Dessa sammandrabbningar
kan vara mycket spektakulära uppvisningar. Rivalerna använder både de främre och bakre benen
för kraftfulla sparkar och tänderna för att ge varandra tjuvnyp.
Drabbningarna mellan två hanar kan utvecklas till en kamp om livet.
Sebran behöver dricka dagligen. Luktsinne, hörsel och syn är utmärkta och den kan springa mycket
snabbt över korta distanser. En skrämd sebra ger ifrån sig ett läte som ofta sätter hela hjorden i
rörelse.
Behovet av vatten är konstant.
Sebran lever i hög utsträckning tillsammans med andra djur, t ex gnuer, strutsar och antiloper. Det
är en del av det gemensamma försvar som utvecklats mellan olika djurarter. Den förflyttar sig i stora
hjordar, ofta uppbyggda av små familjeenheter med en hingst, några ston samt föl. De senare stannar
i ca tre år innan de ger sig av till en ny hjord. Yngre hingstar bildar egna ungkarlshjordar.
Sebran rör sig oftast tillsamman med andra djur, t ex gnuer och antiloper.
Sebrastoet kan föla under hela året men oftast under regnperioder. Vanligtvis föds ett föl vartannat
år och i sällsynta fall två. Dräktighetstiden är ungefär ett år. Det nyfödda fölet börjar beta gräs redan
efter ett par veckor, men får också di av modern tills det är ett drygt år gammalt.
Fölet är beroende av sin mamma upp till ett år.
Sebrornas fiender är främst lejon, hyenor och krokodiler. De senare finns alltid med i bilden när
djuren, ofta tillsammans med gnuer, passerar t ex Mara River under de årliga vandringarna mellan
Serengeti och Masai Mara.
Det är en dödskamp som utspelas i floden när en krokodil har satt in sin attack.
| SVENSKT NAMN |
ENGELSKT NAMN |
VETENSKAPLIGT NAMN |
| Stäppsebra |
Common (Burchell´s) Zebra |
Equus quagga |
| Grevysebra |
Greevy´s Zebra |
Equus grevyi |