safaribok.se

Månadens djur

Vit pelikan

VIT PELIKAN finns i de tropiska delarna av Afrika. Den är en av världens största fåglar med ett vingspann
på över tre meter och längden kan bli upp till två meter.  En fullvuxen vit pelikanhane kan väga över tio
kilo och honan några kilo mindre. Den är en mycket skicklig flygare. I flykten böjer den ner nacken mot
kroppen och rör sig med eleganta och stora vingslag.

I flykten dras huvudet in mot kroppen

Den vita pelikanens fjäderdräkt blir vit eller gråvit först när den är fullvuxen. En rosa hudfläck runt ögat
framträder tydligt liksom de rosa benen. Under häckningsperioden kan fjäderdräkten också skifta. Hanen
får en rosaaktig ton medan honornas färger går mot orange. De unga fåglarna är gråbruna med mörkt bruna
vingpennor. Även näbbens form skiljer sig mellan hanen och honan. De större hanarna har också en större
näbb som böjer sig något nedåt medan den mindre honan har en något rakare näbb.

Ungfåglar har en mörk fjäderdräkt 

Den vita pelikanen är helt anpassad för ett liv i vatten. De korta starka benen och de simhudsförsedda
fötterna arbetar ungefär som propellrar i vattnet och är också viktiga hjälpmedel när fågeln skall starta
sin flykt från vattenytan. I luften rör sig flockarna ofta I en v-formation. Den vita pelikanen väljer sina
häckningsplatser mycket noga, gärna lite isolerat. Den föredrar stora och grunda våtmarker, både kärr
och floddeltan men också vid vattendrag och sötvattensjöar. Den ideala platsen är en fiskrik sjö med
stora ytor av klart vatten. Boet byggs som en plattform i vassruggar eller i buskiga områden. I vissa fall
placeras boet på klippöar direkt på berget. Häckningen sker i kolonier som oftast är mycket högljudda.

De starka benen är viktiga för den tunga pelikanen vid start och landning

Den vita pelikanen livnär sig enbart på fisk. För att hitta sin föda kan den tillryggalägga mycket långa
sträckor. Observationer har visat att det kan röra sig upp till 10 mil. Den stora fågeln kräver mycket föda
och man har beräknat att en fullvuxen pelikan kan behöver över ett kilo fisk varje dag. De riktigt stora
flockarna på flera tiotusentals fåglar konsumerar därmed tusentals ton med fisk varje år. Högst på listan
bland fiskarterna står ciklider och tilapia.

Den vita pelikanen rör sig oftast i flock, inte sällan tillsammans med andra arter  

Den vita pelikanen arbetar oftast i flock. De samarbetar effektivt när de tätt tillsammans driver fiskfödan
mot grundare vatten för att fånga den. Det sker inte sällan i hästskoformade rörelser där näbbarna öppnas
samtidigt för att fånga så mycket fisk som möjligt. Näbben används ungefär som en håv när födan tas upp.
Den nedre delen av näbben samlar in vatten och fisk och placerar den i näbbsäcken där vattnet rinner ut.
Honan lägger i genomsnitt två ägg. Som ruvas av både hane och hona. Ruvningen pågår i ungefär en månad
och de nykläckta ungarna tas om hand av båda föräldrarna. Efter drygt två månader är de flygfärdiga. Den
vita pelikanen bedöms som livskraftig men har många fiender, främst människan. Överfiskning och miljö-
förstöring tvingar arten att röra sig mycket långa sträckor för att finna tillräckligt med föda. Den stora
näbbsäcken är eftersökt som grundmaterial till påsar, bl a till tobak. Huden används till läderliknande
produkter och spillningen utnyttjas till mediciner i asiatiska länder.

Näbben används ungefär som en håv när fisken fångas

ROSARYGGIG PELIKAN lever över hela kontinenten söder om Sahara. Den är något mindre än den vita.
Vingspannet är under tre meter, längden är ungefär en och en halv meter och vikten på en fullvuxen
hane ca sju kilo. Fjäderdräkten är gråvit med en rosaaktig nyans på ryggen som enbart syns ibland.
Översidan på näbben är gulaktig, ibland med en dragning åt rosa, och näbbsäcken är vanligtvis gråaktig.

Rosaryggig pelikan

Liksom den vita arten är den rosarigga pelikanen en mycket skicklig flygare och kan med hjälp av termik-
strömmarna tillryggalägga flera hundra kilometer under en enda dag. Den är huvudsakligen en stannfågel
men kan göra långa förflyttningar över kontinenten när den söker föda. Den rosaryggiga pelikanen föredrar
färskvatten som biotop, gärna lugna och grunds vatten, översvämmade våtmarker eller långsamflytande
floder. Den kan också förekomma vid havsstränder. Den häckar i träd, gärna mangrove, dit den också
ofta söker sig när den vilar. Häckningen sker vanligen i kolonier och samma häckningsplatser används år
efter år tills träden kollapsar. Honan lägger i genomsnitt två till tre ägg.

På klippöar i Victoriasjön finns tusentals rosaryggiga pelikaner

Liksom den vita pelikanen lever den rosaryggiga på i stort sett enbart fisk. Undantagsvis kan grodor och
andra vattendjur ingå i menyn. Beteendet vid fiskfångsten är detsamma som för den vita med gemen-
samma rörelser, öppna näbbar och systematiska rörelse för att hitta så mycket föda som möjligt.