safaribok.se

Månadens djur

NYALA

NYALA ingår i underfamiljen buskbockar bland slidhornsdjuren. Den har sin utbredning i sydöstra 
Afrika med de största populationerna i Mocmbique. Den förekommer också i Malawi, de södra och 
norra delarna av Zimbabwe och i de nordöstra delarna av Sydafrika.

Nyalan är utseendemässigt en kombination av den större kudun och den mindre buskbocken. 
I likhet med buskbocken är skillnaderna mellan könen mycket stora. Hanen blir som fullvuxen drygt 
en meter hög och väger drygt 100 kg. Pälsen är gråbrun med 8-14 vita horisontella linjer. Längs hela 
ryggraden, under hakan och under buken är pälsen långhårig med vita inslag. Mellan ögonen finns 
vita ränder och även runt munnen finns ett vitt område.    

Endast hanen har horn. Fullt utvuxna blir de normalt drygt en halvmeter men ända upp till drygt 
80 cm har påträffats. Hornen är spiralvridna och pekar snett bakåt och uppåt. Hornen avslutas med 
vita spetsar. Benen på hanen är markant gulaktiga.

Honan blir ungefär en meter hög och väger ca 60 kg. Pälsen är helt annorlunda än hanens med 
en relativt ljus brunröd nyans. De har oftast fler horisontella vita ränder på kroppen; upp till 18 
stycken. Den saknar de långa håren och pälsen är jämntjock över hela kroppen. Över ryggraden 
löper en svart pälsrand. Även kalvarna har honans utseende.

Nyalahonan kan föda under hela året och då en kalv åt gången. Det nyfödda djuret väger ungefär fem 
kilo efter en dräktighetstid på närmare 9 månader. Under de första veckorna drar sig honan undan 
och håller sin kalv gömd. Kalven är beroende av mammans mjölk ända upp till sju månader innan den 
intar sin egen plats i flocken.

Nyalan lever huvudsakligen på busksavanner och i tätare skogsområden, gärna vid vattendrag. Den 
rör sig över stora områden och skapar inte revir. Oftast lever nyalan i mindre flockar, inte sällan 
uppdelade i kön med honor och kalvar i en flock och hanar i en annan. Grupperna ändras oavbrutet 
och de olika individerna byter plats med varandra. Äldre hanar ses ibland röra sig helt ensamma. 
Till skillnad från de flesta andra arter av antiloper ses sällan strider utspelas mellan hanar även om 
sådana förekommer i samband med brunstperioder.

Nyalan livnär sig på örter och frukter som den letar på bland en stor mängd olika växtarter. Den kan 
resa sig på bakbenen för att nå föda längre upp i vegetationen. Inte sällan rör den sig under träd 
med babianer och markattor som skakar ner frukter på marken när de rör sig bland grenarna. Under 
regnperioder kan den också tillgodogöra sig färskt gräs. Nyalan har ett dovt skällande kombinerat 
med ett kort grymtande när den kommunicerar. När den är hotad flaggar den med svansen så 
att dess vita undersida visas och varnar andra djur i flocken. Huvudsakliga fiender är leoparder och 
lejon.

I Etiopien finns BERGSNYALA som är mer lik kuduantilopen är den vanliga nyalan. Den har dock mer 
otydliga strimmor på kroppen. Den trivs i avlägsna och höglänta bergstrakter (Arussibergen) och upp-
täcktes så sent som 1910. Bergsnyalan lever på löv, knoppar och ljung. Den är utrotningshotad efter 
omfattande jakt och förändrade miljöbetingelser.