Månadens djur
2017 Februari
BUSKBOCK
Buskbockar är medelstora eller stora hovdjur som oftast lever i täta snårmarker eller skogar.
Flertalet av arterna har strimmor eller fläckar på sidorna och spiralformade horn. Buskbockarna
omfattar nio olika arter, bl a eland, kudu, sitatunga, nyala samt BUSKBOCK (eller HIEROGLYFANTILOP).
Buskbock
Buskbocken är den mest spridda antilopen söder om Sahara. Den lever i ett bälte från Atlantkusten
(Senegal) tvärs över kontinenten (Eritrea) och i ett stort bälte söderut ända ned till Godahoppsudden.
Den saknas dock i större delen av Namibia och Botswana. Buskbocken delas in i två underarter. Den
ena (kéwel) är närmast besläktad med nyala och den andra (imbabala) med bongo och sitatunga.
Buskbocken lever i de flesta olika miljöer, från sumpmarker till halvöknar.
Buskbockhona har släktskap till nyalan
Buskbocken har en mankhöjd på ungefär en meter och kan väga upp till 80 kg. Pälsen kan variera i en
rad olika nyanser, ofta beroende på i vilken miljö den etablerat sig. Den kan vara kastanjeröd, ljust
beige, grå eller svartbrun. Olika de vita ränder och fläckar som ingår i pälsen varierar kraftigt.
Horisontellt över kroppen kan finnas upp till sju ränder och över hela kroppen finns vita punkter och
olika fläckar. Artens andra namn, hieroglyfantilop, anspelar på de olika fläckarna som kan se ut som
skrivtecken.
Teckningarna på kroppen har stora variationer
Enbart hanarna har horn, som kan bli ungefär 50 cm långa och har en spiralform. De unga hanarna får
synliga horn efter ungefär ett år.
En äldre hane med mörk päls och kraftiga horn
Skillnaderna mellan hanar och honor är påfallande och tillsammans kan de uppfattas som två olika arter.
En hona på utsiktsplats
De vita markeringarna på sidan är ett perfekt exempel på naturens kamouflage. De smälter samman
med skuggorna i buskagen och räddar många gånger buskbocken från sin huvudfiende, leoparden.
Buskbocken är en skygg antilop och är huvudsakligen aktiv på natten även om den är i rörelse i stort
sett hela dygnet. Den lever oftast ensam eller i par – undantagsvis i små grupper - i revir som de sällan
lämnar. Reviren markeras genom skrapmärken på buskar och träd. Inom reviren etableras viloplatser,
gångstigar och även särskilda platser för avföring. De olika reviren kan överlappa varandra så att det
finns kan finnas flera bockar inom samma område.
Buskbocken söker gärna skydd för att inte överraskas av fiender
Buskbocken livnär sig på löv, skott, akaciekapslar och det saftiga unga gräset. Buskbocken lever i alla
typer av terräng men föredrar buskiga områden, gärna längs floder och alltid nära till skydd. Den kom-
municerar med ett högt skällande, lite likt babianens, och också i en serie grymtande.
Buskbockens huvudföda är löv
Honorna har en dräktighetsperiod på ungefär ett halvt år och föder en kalv åt gången, vanligtvis
två gånger per år. Kalven diar och lever tillsammans med mamman under ungefär ett halvt år
och blir könsmogen efter ytterligare ett halvt år. Buskbocken blir ungefär 12 år gammal om
den inte faller offer för de större kattdjuren. Även pytonormar har utgöra ett hot för arten.
Hona med en några månader gammal kalv
| SVENSKT NAMN |
ENGELSKT NAMN |
VETENSKAPLIGT NAMN |
Buskbock/Hireoglyfantilop
|
Bushbuck
|
Tragelaphus scriptus
|